13-åriga Agnes bor i Solna med sina föräldrar. En dag får hon ett SMS på samiska från en snygging i byn Soppero, där hennes kusiner och morföräldrar bor. Det första hon gör när hon kommer hem är att dra fram mammas läroböcker i samiska och översätta meddelandet, som lyder:Hej, din kusin Kristin visade en bild på dig och jag var tvungen att skicka ett sms. Hörde att du kommer upp snart. Då kanske vi ses. H.
De börjar messa med varandra, och Agnes blir mer och mer intresserad av Henrik i Soppero, som kör skoter, märker renar och kastar lasso, klädd i skinnbyxor och med en knivsamling på väggen hemma. Men svåra frågor uppstår. Hur samisk är stockholmaren Agnes, som inte har några egna renar, ingen kolt, och knappt kan språket? Går det att vara en storstadssame? Vem bestämmer?
Och kanske viktigast av allt – hur intresserad är Henrik egentligen?
Åh, vad jag tycker om den här boken! Det är en varm och mysig kärleksberättelse som fick mig att längta efter att bli sådär härligt förälskad igen. Men det är också en berättelse om att vara annorlunda, att fundera på vem man är och att längta efter att höra till.
/Sanna
