
Idilias dagbok hittades någorlunda oskadad i tornet och den redigerades av hennes väninna som ville ge ut dagboken redan på 1860-talet men misslyckades och manuskriptet glömdes bort för att nu nästan 160 år efter Idilias död ges ut. Idilia drömmer om att bli en känd målarinna och har slutit en pakt med sina väninnor om att tio år senare träffas och jämföra vem som blivit mest berömd. Idilia har dock sin mamma emot sig som absolut inte kan acceptera att Idilia tänker bryta sin förlovning med sin mycket rika fästman trots att han beter sig som ett svin. Mamman är också väldigt dominant och beter sig hemskt illa mot hela familjen. Under resans gång möter Idilia också kärleken i den äventyrlige Christian men hela historien får ett väldigt tragiskt slut.
Den här romanen framställs som sagt som en sann historia. Om jag ska vara skeptisk så tror jag nog man får ta sanningshalten med en nypa salt. Men det gör inte så mycket tycker jag för ramberättelsen, alltså Idilias förskräckliga och ”sanna” öde är ju en stor del av historien och gör att Idilia Dubbs dagbok står ut lite från andra romantiska och ibland schablonmässiga kärleksböcker. Läs och avgör själv om du tror historien är sann eller ej! Och kommentera gärna inlägget med din åsikt!
Tove