Det ser ut som en rysare. Omslaget och titeln får mig att tänka på demoner och djävulspakter, övernaturliga krafter och uråldrig ondska, men efter ungefär halva boken förstår jag att jag missuppfattat något. Det är inte en sån bok.Dialogen är suverän. Jag sugs in i handlingen direkt. Det är fjortonåriga Martin som berättar om sitt möte med Annika på soc, som tänker tvinga in honom i ett äventyrsprojekt för ungdomar med sociala problem.
Martins problem är hans mamma. Hon super. Det vet nästan ingen, för han torkar upp hennes spyor, tar hand om henne, tröstar henne, pantar hennes flaskor och täcker för henne så att ingen ska förstå hur det egentligen är där hemma. Speciellt inte soc, för då skulle de lägga sig i ännu mer än de redan gör.
Äventyrsprojektet består av ett gäng undomar, indelade i grupper om två. Allting är väldigt hemligt. Det finns numrerade kuvert att öppna, ett om dagen, med instruktioner om vart de ska gå. Och ett kuvert med frågor som varje grupp ska besvara.
Finns det ett öde? Är allt förutbestämt? Finns det en ond kraft?
Men Martin har inte lust att leka pedagogiska äventyrslekar på soc och kriminalvårdens villkor. Han tänker ta reda på vad det egentligen handlar om, vem som förföljer dem och varför de slussas runt från bårhuset till häktet till ett övergivet gammalt kråkslott till ett äldreboende i förorten...
Det är en smart, spännande bok, oväntat rolig. Inte helt övertygad? Provläs början hos Adlibris och se själv.
/Sanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar