Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?

av Bjørn Sortland

Ingrid röker för mycket. Hon har smala händer, ett smalt ansikte och ser ofta frusen ut, och Markus tänker att det är få tjejer som är vackra helt utan hår. Men Ingrid är en av dem.

När de träffas för första gången är hon redan döende. Det är kärlek vid första ögonkastet för Markus del, och han gör allt för att få vara nära henne.

De träffas oftare och oftare, pratar om livet och om döden. Ingrids sjukdom är det enda de inte pratar om. Inte förrän den inte längre går att undvika.

En stund efter att flygvärdinnorna har demonstrerat de gula syrgasmaskerna säger Ingrid att det är konstigt, men hon är rädd för att flyga, trots att hon ändå snart ska dö.

- Ja, alla ska vi ju dö en dag, säger han i vad han tänker är en lite för prästerlig ton.

- Jag ska snart dö, säger hon.

- Så pass, säger han, och ångrar också det meddetsamma.

Hon svarar inte. Det är något som liksom inte stämmer.

- Skojar du? frågar han.

Det är knappt att han uppfattar hennes nej.

Man vill gärna tänka sig att kärleken ska vara för alltid. Vad gör man när man vet att det kommer att ta slut innan det knappt hunnit börja?

Årets vackraste kärlekshistoria? Jag tror det.

/Sanna