
Det är också en ganska filosofisk bok tycker jag! Är det moraliskt rätt av Chelsea att vilja använda den tasmanska tigern som ett redskap för att få upprättelse efter all mobbning? Jag kan förstå hur hon tänker men då gör hon ju om samma fel som de som utrotade djuren gjorde. Även om hon tycker att det är fantastiskt att ett djur som anses vara utrotat fortfarande lever så är hon genast beredd att utnyttja det och kanske döda det för egen vinning. Och varför är det så viktigt att bli rik och berömd? Satchel har ju sin chans när han träffar på valpen. Även om han då är desperat efter pengar för att kunna rädda sin hund (fy vad hemskt det är när han kör på den!) så är det som om han inser att det inte skulle vara rätt att utnyttja djuret. Han måste själv sona för sitt misstag för att det ska bli bra igen.
Satchels psykiskt sjuka pappa tycker jag beskrivs på ett väldigt realistiskt sätt. Det är lätt att förstå att Satchel har en ambivalent relation till sin far när denne utnyttjar mamman och vägrar ta betalt för dom tjänster som han utför fast de har dålig ekonomi. Samtidigt börjar Satchel inse hur pass svårt sjuk pappan är men han kan inte riktigt förlåta honom sjukdomen, den har ju förstört så mycket. Och trots att allt ser mörkt ut så slutar det ändå lyckligt. Alla hemska saker som sker på slutet får Satchel att ta tag i sitt liv istället för att försöka slippa ta beslut om sin framtid.
Jag tycker att det är ganska skönt med ospännande böcker. Inte för att Skuggan av den randiga vargen är tråkig på något sätt och lite mystisk är den ju men har ändå en ganska vardaglig förankring. Den ger läsaren en chans att verkligen tänka sig in i en annan människas situation och känslor. Jag tycker om den här boken för att den ger så mycket att tänka på samtidigt som Sonya Hartnetts språk är fint men ändå enkelt.
Vad tycker du? Håller du med om att boken är bra eller var det det värsta du läst på länge? Berätta vad du tyckte genom att lämna kommentarer här i bloggen.
/ Tove
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar