
Ja på den vägen är det men det är inte ett alls ett tråkigt och banalt triangeldrama utan mer en modern variant på omöjlig kärlek och stark vänskap. Jag tyckte faktiskt mycket bättre om den här än Nick och Norahs..! Trots att både Naomi och Ely är excentriska, ganska bortskämda unga New york-bor som är riktigt störiga då och då är dom samtidigt väldigt mänskliga och jag har lätt för att känna med dom i deras ups and downs. Jag gillar också att författarna har med en liten blinkning till Nick och Norah genom lite klotter på en toavägg på en klubb som är med i båda böckerna. Kul!
Vill du har ännu mer Levithan och Cohn så kolla också in Ibland bara måste man och Du vet var jag finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar