Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg, av Joyce Carol oates

Jenna vaknar upp på sjukhus efter en våldsam bilkrasch. Jenna har överlevt kraschen, men hennes mamma dog. Förutom att Jenna måste återhämta sig efter alla skador, finns skulden där- var det hennes fel att mamman dog? Jenna tvingas bo hos sin moster och hennes familj och trots att de är snälla mot henne så har hon svårt att anpassa sig och trivas med tillvaron, både hemma och i skolan.

Det här är en av mina favoritförfattare, nästan allt hon skriver är bra!!!Men ofta så skriver hon om hemska händelser och personer som har det svårt på ett eller annat sätt. Även om den här boken också är ganska sorglig, så visar den att man klarar rätt mycket och att man faktiskt kan växa genom att vara med om otäcka händelser.

Karin

Yatzy, av Harald Rosenlöv Eeg

Daggi kommer till en ny fosterfamilj och blir förvånad när familjen inte har gömt undan tändstickor eller knivar och vågar stå med ryggen mot honom. Kommer allt att bli annorlunda i den här familjen? Men Daggi har svårt att släppa någon inpå livet, och när någon är snäll mot honom försöker han skydda sig med att vara elak tillbaka och provocera. Fosterfamiljens son vill så gärna ha Daggi som storebror men Daggi värjer sig, vill inte vara någon förebild, inte ha kramar, inte närhet. Även tjejen Gloria som han dras till stöter han bort när hon visar intresse. Daggi filmar sitt liv med en filmkamera som han fått av sin fostermamma och genom linsen försöker han få lite rätsida på livet.

Kommer Daggi att mjukna lite, tillåta sig att känna något annat än ilska och lämna sina fruktansvärda minnen bakom sig?

Oj, vad jag rekommenderar den här boken! Man vill läsa vidare hela tiden och tycker så synd om både Daggi och Gustav ibland. Även om man blir så himla arg på Daggi ibland så fattar man ju varför, eller får i alla fall en hint om varför han gör som han gör. Och vilken otrolig tur att katten kom tillbaka!

Karin