Daggi kommer till en ny fosterfamilj och blir förvånad när familjen inte har gömt undan tändstickor eller knivar och vågar stå med ryggen mot honom. Kommer allt att bli annorlunda i den här familjen? Men Daggi har svårt att släppa någon inpå livet, och när någon är snäll mot honom försöker han skydda sig med att vara elak tillbaka och provocera. Fosterfamiljens son vill så gärna ha Daggi som storebror men Daggi värjer sig, vill inte vara någon förebild, inte ha kramar, inte närhet. Även tjejen Gloria som han dras till stöter han bort när hon visar intresse. Daggi filmar sitt liv med en filmkamera som han fått av sin fostermamma och genom linsen försöker han få lite rätsida på livet.Kommer Daggi att mjukna lite, tillåta sig att känna något annat än ilska och lämna sina fruktansvärda minnen bakom sig?
Oj, vad jag rekommenderar den här boken! Man vill läsa vidare hela tiden och tycker så synd om både Daggi och Gustav ibland. Även om man blir så himla arg på Daggi ibland så fattar man ju varför, eller får i alla fall en hint om varför han gör som han gör. Och vilken otrolig tur att katten kom tillbaka!
Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar