Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo är en bok om ett väldigt tungt ämne: ätstörningar. Boken handlar om hur det är att utveckla en ätstörning och hur svårt det är att bli frisk igen. Jenny är trött på att bli vald bland dom sista på gympan, trött på att ingen kille vill vara med henne och på att bli kallad fetto av Johan i klassen. Under sommarlovet ska hon gå ner i vikt och visa dom! Hon gör upp ett superschema som går ut på att äta minsta möjliga. Det funkar lite för bra. Hon börjar undvika sina kompisar för det är svårt att umgås när det enda som man tänker på är att räkna kalorier och tänk om hon skulle bli tvungen att äta något bara för att verka normal. Sina föräldrar måste hon också lura och bortförklara varför hon inte längre vill ha någon middag. Den enda som hon kan umgås med är Betty för hon förstår. Tillsammans spelar de två flickorna ett spel på liv och död.Jag tycker det här är en viktig bok för den ger en insikt i hur ätstörningar fungerar och känns. Och hur självbilden inte stämmer överens med verkligheten. Jenny tycker att hon ser tjock och äcklig ut men i själva verket är hon hemskt undernärd. Hon blir också triggad att fortsätta svälta av hur modellerna ser ut i alla tidningar och hon tänker göra allt för att nå size zero, en storlek som för de flesta är väldigt hälsofarlig. Boken handlar också ganska mycket om hur hennes familj upplever Jennys destruktivitet men också vilka konsekevenser elaka kommentarer kan få. Nu låter Decembergatans hungriga andar som världens deppigaste bok. Men det är den inte även om ämnet är tungt. Den är fint skriven och det är lätt att förstå och känna med Jenny i hennes ångest.
/ Tove
