Jagad

Kevin Brooks

Det här är en otäck bok. Så snart jag börjat läsa upptäckte jag att den var otäck på ett sätt som jag inte hade tänkt mig. Visst jag förstod väl att den skulle vara spännande, spännande är bra men otäck, nej.

Den lät så himla bra i baksidestexten, att Robert ligger i ett operationsrum (han är där för att göra en gastroskopi – ni vet när man får en slang nedförd i magen med en liten kamera på) men att han genom bedövningsdimman hör läkarnas kommentarer:
”Vad i helvete är det där?”
”Pojkens insida”
”Herregud, det ser ju ut som plast!”

Ja och det är inte bara plast Robert har i magen utan små slangar i olika färger, glittrade partiklar, vätskor och allt möjligt annat. Han blir naturligtvis vettskrämd, när han gick till sjukhuset var han bara en vanlig pojke, men när han går därifrån är han inte det längre. Eller går och går, han springer från sjukhuset för när har vaknar upp där på britsen är han inte längre i samma operationssal som den han blev nedsövd i. Han är någonstans nere i källaren och konstiga män som inte hör hemma på ett sjukhus står och vaktar längst väggarna. Läkaren är i full gång med att sprätta upp Roberts mage. Men på något vis lyckas han alltså få sig själv att vakna ur narkosen och fly från männen och sjukhuset. Men han har varit fosterbarn i hela sitt liv och har ingen familj eller vänner att vända sig till, han bara flyr utan mål. Han är ensam, skadad och han vet inte vad han är. Han har faktiskt ingen aning om vad det är han har i magen, eller varför, men alla alternativ han kan komma på är lika skrämmande. Men sen träffar han Eddi och med henne kommer hoppet, hon kan nog fixa detta!
Trots att det är otäckt så kan man inte sluta läsa efter det för man vill ju veta – vad är Robert?

/Catrin

Var är Alaska?

av John Green

Miles har bestämt sig för att lämna sitt tråkiga liv bakom sig för att börja på internatskolan Culver Creek, som ligger i en helt annan delstat. Han går för att söka ett Stort Kanske, men istället hittar han Chip, som kallas för Översten, Takumi, som rappar som en gud, och Alaska, den sexigaste, smartaste och roligaste tjej han någonsin sett.

Alaska är fantastisk, men inte alltid den lättaste att ha att göra med. Andra röker för att de tycker om det, Alaska röker för att dö. Hon är självdestruktiv och oberäknelig, flirtig i en sekund, kylig i nästa. Dessutom har hon en pojkvän som hon älskar, men det hindrar inte Miles från att gå och bli hopplöst förälskad i henne.

Jag kanske borde börja blogga om alla romaner som tråkar ut mig, för det låter som om alla böcker jag läser är Den! Bästa! Någonsin!! Men - gissa vad?

Jag gillar den här boken. Jag gillar omslaget, jag gillar titeln, jag gillar baksidestexten, jag gillar hur boken är indelad i "före" och "efter" och hur "före" är en nedräkning mot det där hemska som man vet kommer att hända. Översättningen är strålande, personerna är äkta och det finns hur mycket som helst att känna igen sig i.

Var är Alaska? är John Greens debutroman. Den väckte uppmärksamhet när den gavs ut i USA och anklagades för att vara äcklig och pornografisk, vilket egentligen bara innebär att tonåringarna i boken gör sådant som tonåringar alltid gjort: dricker alkohol, röker och har sex.

Filmrättigheterna har köpts av Paramount Pictures, och filmen - som inte börjat spelas in än - kommer förmodligen att få titeln Famous Last Words. I dagsläget skriver John Green på en ny roman tillsammans med David Levithan (ni vet, han som skrev Ibland bara måste man). Om det arbetet, och mycket mer, kan man läsa i John Greens egen blogg, som han uppdaterar betydligt oftare än vi uppdaterar den här.

/Sanna

Den onda kraften

av Ulf Nilsson

Det ser ut som en rysare. Omslaget och titeln får mig att tänka på demoner och djävulspakter, övernaturliga krafter och uråldrig ondska, men efter ungefär halva boken förstår jag att jag missuppfattat något. Det är inte en sån bok.

Dialogen är suverän. Jag sugs in i handlingen direkt. Det är fjortonåriga Martin som berättar om sitt möte med Annika på soc, som tänker tvinga in honom i ett äventyrsprojekt för ungdomar med sociala problem.

Martins problem är hans mamma. Hon super. Det vet nästan ingen, för han torkar upp hennes spyor, tar hand om henne, tröstar henne, pantar hennes flaskor och täcker för henne så att ingen ska förstå hur det egentligen är där hemma. Speciellt inte soc, för då skulle de lägga sig i ännu mer än de redan gör.

Äventyrsprojektet består av ett gäng undomar, indelade i grupper om två. Allting är väldigt hemligt. Det finns numrerade kuvert att öppna, ett om dagen, med instruktioner om vart de ska gå. Och ett kuvert med frågor som varje grupp ska besvara.

Finns det ett öde? Är allt förutbestämt? Finns det en ond kraft?

Men Martin har inte lust att leka pedagogiska äventyrslekar på soc och kriminalvårdens villkor. Han tänker ta reda på vad det egentligen handlar om, vem som förföljer dem och varför de slussas runt från bårhuset till häktet till ett övergivet gammalt kråkslott till ett äldreboende i förorten...

Det är en smart, spännande bok, oväntat rolig. Inte helt övertygad? Provläs början hos Adlibris och se själv.

/Sanna