Sonic & Sega All Stars Racing - Wii

Sonic är en gammal bekant figur från Nintendo, här i ett racingspel med 19 andra figurer.

Spelet går ut på att köra tävlingar med olika fordon, bilar, motorcyklar och monster truck är några. Det här spelet påminner lite om Mario Kart. 24 olika banor finns och fordonen är anpassade efter banorna, i svåra terränger kan till exempel monster trucken vara lämplig. Under loppets gång kan man hitta olika bonusar som gör att man får bättre hastighet, och saker som man kan skjuta iväg på sina motståndare.

Det finns flera typer av lopp, single race där man kör själv och time trails där man ska köra på en viss tid. Multiplayer finns också, där kan man spela mot andra.

Spelet lämpar sig för barn runt 7-11 år.

FIFA 10 - XBOX 360

FIFA är ett fotbollsspel som funnits med väldigt länge, sedan 1995 närmare bestämt, då det första spelet kom ut.


FIFA 10 är ett fotbollsspel som innehåller allt, bra fart, bra grafik och man får en häftig spel upplevelse. Dribblingarna är en detalj i det här spelet som dom har förbättrat, möjligheten till att dribbla näst in till helt fritt är en nyhet i spelet. Sedan har dom gjort ett nytt mangerläge i spelet, vilket ger dig möjligheten att skapa ett eget lag och göra dina egna spelare, du kan alltså skapa dig själv som fotbollsspelare. De flesta fotbollsligor i världen ingår i spelet, La Liga, Serie A, Premier League och Allsvenskan är några utav dom.
Ljudet är också bra, ett högt tryck från publiken gör inramningen bra.
Xbox live gör det också möjligt att spela mot andra människor från hela världen.
Ska man hitta något att klaga på så kan det vara de svenska kommentatorerna, de säger samma saker om och om igen, vilket kan bli lite tjatigt.
Det här är ändå ett jättebra fotbollsspel som innehåller allt vad man önskar.

Det lämpar sig för barn och ungdomar, men vuxna med barnasinnet kvar kan nog också gilla det.
/Praktikanten

Tiger Woods PGA Tour 10 - Wii

Tiger Woods PGA 10 är ett spel gjort utav EA Sports.

Spelet går ut på att spela golf, det låter inte så kul, men med Wii konsollen blir det riktigt roligt.

Det känns nästan som att man spelar golf på riktigt, man ställer sig med benen och knäna tätt in till, höjer armarna med dosan i handen, sedan slår man till och bollen flyger iväg. Man ska inte slå stenhårt hela tiden, man måste spela smart. Ska bollen långt iväg och man väljer att skjuta med en drive, då kan man ta i rejält, ska man däremot putta en kort bit så måste man ha lite finkänsla i armarna för att bollen inte ska flyga iväg för långt.

I spelet finns en rad olika tävlingar, bl.a. U.S Open som är en utav de största och mest klassiska golftävlingar. Grafiken är väldigt elegant och detaljerat gjord. Jag blev mest imponerad utav ljudet, när man slår iväg golfbollen låter det väldigt verkligt.

Ett ganska simpelt spel som blir roligt för att man spelar det med Wii. Spelet passar nog för folk i alla åldrar, till och med jag, som inte är så insatt i golf tyckte det var roligt.

/Praktikanten

I det här trädet

Katarina Kieri och Per Nilsson är två av Sveriges främsta ungdomsförfattare och nu har dom till min glädje skrivit en bok tillsammans! Först var jag allt lite skeptisk för ibland kan det bli lite krystat med samarbeten. Men icke. Dom har verkligen lyckats få ut det bästa av varandra och voila: I det här trädet

Boken har två stycken huvudpersoner Jakob och Siri. Dom är för varandra sånna där personer som man ser ganska ofta, som man går förbi på gatan, möter i trappen men som alltid bara finns i periferin. Deras vägar korsars så ofta att de har gett varandra hemliga namn: Fågelflickan och Vilsenpojken. Ensamheten är vad de har gemensamt. Och en inte helt problemfri vardag. Siris pappa är alkoholist och fast han slutar ganska ofta så trillar han jämt dit igen. Siris mamma är heller inte den mest ansvarsfulla föräldern som man kan tänka sig. En dag får Siri nog av dom ständiga sveken. Jakob ruvar i sin tur på familjens hemska hemligheter som nu börjar närma sig ett avslöjande.

Jag tycker det här är en fin bok framförallt eftersom den visar hur olika man kan uppleva saker. Den leker med vad som egentligen är på riktigt och vad som är inbillning. Jag gillar också att Jakob och Siri ser varandra men att de aldrig riktigt möts. Någon annan författare hade säkert fallit för frestelsen att låta de unga tu förälska sig i varandra men icke. Och det är skönt!

/ Tove

Gillar du den här boken så kolla in Per Nilssons Hjärtans fröjd och Katarina Kieris Dansar Elias? Nej!

Ett icke-boktips

Usch och fy! Det här är verkligen ett icke-boktips! Författarna P.C. Cast och Kristin Cast har i Vampyrens märke gjort en konstig mix av Harry Potter och Twilight. Vampyrens märke är första boken i en serie: House of night. Boken handlar om Zoey, en vanlig söt tjej som helst av allt vill passa in men som av någon ej helt uppenbar anledning inte tycker att hon gör det. Snart visar det sig att Zoey börjat utvecklas till vampyr vilket inte är konstigt eftersom det finns ett parallellt vampyrsamhälle. Hon måste flytta till stans vampyrinternat för att lära sig allt hon behöver veta som vampyr. Självklart är Zoey inte vilken vanlig nybörjar-vampyr som helst. Nej hon har magiska krafter som aldrig någon vampyr tidigare haft. Det gör att hon kan ta upp kampen mot den mycket populära men hemskt onda Afrodite. Allt går hemskt fort. Hon hinner kanske vara på skolan knappt en vecka innan hon har fått kompisar för livet och den snyggaste vampyr-killen på hela skolan som dessvärre har dejtat hennes värsta fiende. Och efter att lite snabbt ha avhandlat den vanliga kampen mellan gott och ont är boken slut.

Det är ju inne med vampyrer efter twilight-hypen och dessutom har författarna försökt få in en god dos av Harry Potter för att skriva en så populär bok som möjligt. Jag menar: en vampyrskola där det lärs ut vampyrrelaterade ämnen känns ju lite som en rip-off. Dessutom har Zoey ett ovanligt märke i pannan som gör henne speciell och utvald. Och det känner vi ju igen. Dialogen är också katastrofal. I texten där författarna tackar olika människor tackar P.C. Cast sin dotter (dom har skrivit boken tillsammans) för att “hon sett till att vi låter som tonåringar”. Hmpf! Dom låter mer som vuxna som vrider sig ut och in för att hänga med i ungdomsspråket. Hemskt blir det vill jag lova. Läs den inte för allt i världen!

/ Tove

Ps. Okej okej, lite spännande blir det allt på slutet men det är också det enda positiva.

(500) days of Summer

"Alla eventuella likheter mellan karaktärer i filmen och verkiga personer är ren slump. Det gäller särskilt dig, Jenny. Bitch" Eller något dylikt, står det på skärmen precis innan (500) Days of Summer sätter igång. Då tror man ju att det är en nidbild av manusförfattarens föredetta tjej som man ska få se. Det är både sant och falskt.

Vår hjälte, den hopplöse romantikern Tom Hansen, förälskar sig på stört i den nya söta tjejen på kontoret där han arbetar. Summer, som hon heter, är inte svårflirtad och snart har de inlett en relation. Problemet är bara att de inte är överens om vad det är för relation de inlett. Summer säger till Tom tämligen omgående att hon inte letar efter Den Stora Kärleken och inte vill ha ett traditionellt pojkvän/filckvän-förhållande. Tom lyssnar och säger att det är OK. Men han blir dökär i Summer. Och han hoppas.

Jag gillar filmens ambition, att komma bort från lyckliga Hollywood-slut och att skildra något som mera liknar verkligheten. Där det går åt skogen ibland. Man missförstår varandra, sårar varandra. Ibland av misstag, ibland av egoism, väldigt sällan av ren och skär illvilja.

Sen är det en rätt snygg film, med ett trevligt soundtrack innehållande bland annat mina gamla husgudar The Smiths, fantastiska underbara ljuvliga Regina Spektor och trallvänliga Sweet Disposition av The Temper Trap.

/Klara

Bokcirkel på nätet!

Jag tycker att Skuggan av den randiga vargen är en riktig pärla! Boken har en så fin stämning och framförallt känns den så verklig och liksom viktig.

Det är också en ganska filosofisk bok tycker jag! Är det moraliskt rätt av Chelsea att vilja använda den tasmanska tigern som ett redskap för att få upprättelse efter all mobbning? Jag kan förstå hur hon tänker men då gör hon ju om samma fel som de som utrotade djuren gjorde. Även om hon tycker att det är fantastiskt att ett djur som anses vara utrotat fortfarande lever så är hon genast beredd att utnyttja det och kanske döda det för egen vinning. Och varför är det så viktigt att bli rik och berömd? Satchel har ju sin chans när han träffar på valpen. Även om han då är desperat efter pengar för att kunna rädda sin hund (fy vad hemskt det är när han kör på den!) så är det som om han inser att det inte skulle vara rätt att utnyttja djuret. Han måste själv sona för sitt misstag för att det ska bli bra igen.

Satchels psykiskt sjuka pappa tycker jag beskrivs på ett väldigt realistiskt sätt. Det är lätt att förstå att Satchel har en ambivalent relation till sin far när denne utnyttjar mamman och vägrar ta betalt för dom tjänster som han utför fast de har dålig ekonomi. Samtidigt börjar Satchel inse hur pass svårt sjuk pappan är men han kan inte riktigt förlåta honom sjukdomen, den har ju förstört så mycket. Och trots att allt ser mörkt ut så slutar det ändå lyckligt. Alla hemska saker som sker på slutet får Satchel att ta tag i sitt liv istället för att försöka slippa ta beslut om sin framtid.

Jag tycker att det är ganska skönt med ospännande böcker. Inte för att Skuggan av den randiga vargen är tråkig på något sätt och lite mystisk är den ju men har ändå en ganska vardaglig förankring. Den ger läsaren en chans att verkligen tänka sig in i en annan människas situation och känslor. Jag tycker om den här boken för att den ger så mycket att tänka på samtidigt som Sonya Hartnetts språk är fint men ändå enkelt.

Vad tycker du? Håller du med om att boken är bra eller var det det värsta du läst på länge? Berätta vad du tyckte genom att lämna kommentarer här i bloggen.

/ Tove

Sportlovsläsning!

Jag tänkte tipsa om en bok riktigt bra bok: Nabus bok av Zizou Corder.
Själva historien utspelar sig i framtiden närmare bestämt år 2046, (”efter att bensinen tog slut och lågländerna blev översvämmade men innan marsianerna invaderade jorden”). Huvudpersonen är den kriminella Lee som rymt hemifrån och lever på gatorna. Han försörjer sig som ficktjuv och kan liksom inte hejda sig från att sno saker. Det är inte så konstigt tänker Lee för hela hans familj och släkt är tjuvar. Det har blivit mer av en rutin än ett sätt att överleva och en dag råkar han stjäla en bok i en bokhandel. Det skulle han inte ha gjort för det är inte vilken bok som helst. Det är guden Nabus bok och den är flera tusentals år gammal. Boken är ovärderlig och har egenskaper som ingen annan bok har. Det är alltså inte så konstigt att stackars Lee blir jagad av flera olika människor som vill komma åt boken och utnyttja dess hemlighet. Först flyr Lee bara för att undvika trubbel men efter han insett bokens övernaturliga egenskaper börjar han tycka om den.

Nabus bok är en sån där bok som man aldrig vill sluta läsa! Den gav liksom ett spänningspirr i magen och helst ville jag bara strunta i allt annat bara för att få läsa klart. Nabus bok innehåller en god dos fantasi men har också en verklig sida. Till exempel Lees liv på gatorna och hans relation till sin familj. Vad jag gillar mest är att berättaren i boken skiftar. Ibland är det Lee själv som berättar, ibland den onda människan som vill åt bokens magiska egenskaper och ibland är det till och med boken själv! Plus en massa fler personer som ger sitt perspektiv på händelserna. På det sättet så går det att förstå hur personerna i boken tänker och gissa hur allt hänger ihop. I och för sig kan jag tycka att slutet var lite väl sockersött och actionfyllt, men det är förlåtet för resten av boken väger upp! Om du gillar lite magi, fantasy och spänning så passar den här boken superbra! Mycket nöje!

/ Tove