Read cycle

Onsdag 17:e november

kommer det att placeras ut massvis med pocketböcker runt om i Älvdalen, Särna och Idre. Projektet heter Read Cycle och är till för dig som är ung.

Leta efter böcker på offentliga platser som bussar, caféer, idrottsklubbar och fritidsgårdar. Om du har tur och hittar en bok:

- Ta med boken och läs den

- Kommentera och läs vad andra har tyckt om boken på alvdalensreadcycle.blogspot.com eller skriv något på de vita, tomma sidorna i slutet av boken.

- Lämna sedan vidare boken. Lägg den på närmaste café, fritidsgård, buss eller varför inte ge den till en vän?

Kolla även in Älvdalens Read Cycle på Facebook.

/Hälsningar Biblioteken

Videoboktips av Hampus Nyberg- Saffransmysteriet

Kolla in det här superbra videoboktipset som Hampus Nyberg från Älvdalskolan har gjort! Han har läst Saffransmysteriet av Martin Widmark och Helena Willis.

Nedanför finns också ett riktigt bra boktips av Jimmy Larsson där han tipsar om Uri Orlevs Mannen från andra sidan. Verkar riktigt ruggig!

Videoboktips av Jimmy Larsson - Mannen från andra sidan

DRAKHJÄRTA SYLTMACKOR & OTURSLIVET av Anna Ehring

Den här angelägna boken handlar om Nisse, 11 år, som bor med sin pappa och lillebror Nodi. Mamman har nyligen dött och vi får följa med i Nisses tankegångar och funderingar. Livet går vidare trots all sorg och saknad. Det är speciellt lille Nodi som får alla att skratta och orka leva vidare. Farmor är en central gestalt, stor, lugn, trygg och varm. Hon finns alltid där och hjälper till när allt går på tok.
Nisse hittar vägar att handskas med sorgen och hans "låtsaskompis" Harry, som är en drake, hjälper till på ett mycket speciellt sätt. Nisse har en kompis också som är en rikitgt god vän. Tillsammans har de bildat ett band ihop med tre flickor i klassen. Jag tror att alla som läser den här boken kommer bli tröstade och stärkta. Den är både rolig och allvarlig. En bok att ta till sitt hjärta. Jag hoppas att det blir en fortsättning. /Lili
Boken är nominerad till Augustpriset 2010

Fångad

Med Fångad har Lucy Christopher författat en riktigt ruggig historia, mest för att den är så dubbeltydig och suddar ut gränserna mellan gott och ont. Det helt ofattbara och sjuka händer Gemma på Bangkoks flygplats - hon blir kidnappad. Gemma hade aldrig kunnat tro att den snygga killen som betalar hennes kaffe när hon har fel valuta med sig skulle droga och föra bort henne. För sånt händer ju bara inte! Men jo, Gemma och blir nerdrogad och bortförd från allt det som är hennes vardag med familj och vänner till en ogästvänlig och farligt het öken. Men inte nog med det, hennes kidnappare tror uppriktigt att Gemma ska älska honom och inse att varför han var tvungen att röva bort henne. Långt ut i den australienska öknen för han henne och om hon rymmer finns det inte en chans att hon överlever i hettan bland de farliga djuren. Helt sjukt scenario med andra ord! Ändå är Gemmas kidnappare inget monster som man kan tro. Sakta sakta går det faktiskt att förstå honom och hur hans verklighet ser ut. Men vägen dit är lång, varm och hemsk.

Jag föll rakt ner i thriller-träsket med den här boken och vill bara ha mer spänning! Därför tog jag med mig Anne Cassidys Glöm mig inte hem. Jag gillade verkligen hennes Besatt och hon är också en författare som tänjer gränser och visar hur många nyanser svart och vitt egentligen har. I Glöm mig inte försvinner ett litet barn från gatan som Stella bor på och där startar Stellas mardröm. När polisen ringer på dörren för att ta in Stellas mamma på förhör får hon veta att det inte är första gången hennes mamma har anknytning till ett försvunnet barn. Stella får såklart en chock men när hon börjar tänka efter så finns där både ett och annat som är misstänkt med mammans uppförande. Hur allt hänger ihop ska bli spännande att läsa!

Egoboost!

- Blondinbellas överlevnadsguide för unga tjejer
av Isabella Löwengrip

Blondinbella alltså. Älska eller hata?
I sin bok visar Isabella att hon inte hatar i alla fall. Snarare vill hon unga tjejer väldigt väl. Men vem vill inte det? Det vill mammor, lärare, kuratorer och (riktiga) kompisar också. Hela boken går ut på att man ska vara egoistisk (vilket här betyder att vara snäll mot sig själv). Inte stressa så mycket, inte nojja för hur man ser ut hela tiden, göra det man själv vill, stå på sig. Det låter ju himla bra, frågan är ju bara hur man gör allt det där, egentligen? I vissa fall tror jag absolut att Isabellas tips kan vara till hjälp eftersom hon är väldigt konkret, till exempel när hon ger råd om hur man lyckas i plugget eller skaffar ett bra extrajobb. Men när det gäller känslor, komplex och relationer är hon luddigare - såklart, för det är svårare.

För den som är nyfiken på Blondinbella, men inte har läst eller orkar läsa igenom, hela hennes blogg är boken också bra. Den är väldigt personligt skriven och hon använder ofta sig själv som exempel.

Vad jag kan reta mig på med Egoboost! är att den påstår sig vara till för alla unga tjejer, men ändå utgår ifrån att läsaren är ganska lika Blondinbella. Att man har komplex (och inte är överviktig på riktigt), att man har en pojkvän, att man bor i stan, att man vill bli som henne när man blir stor....

/Klara

Äntligen - Revolt!

Tredje och sista delen i Hungerspelen-trilogin är här! (Eller, nja, vi har inte fått in den till bibblan än, jag köpte den på engelska för jag kunde inte hålla mig).

Nu får vi äntligen veta hur det går för Katniss Everdeen i hennes kamp mot president Snow, för ett mer demokratiskt samhälle. Vi får också veta vem hon väljer av de två killarna i hennes liv, Peeta eller Gale?

Jag ska givetvis inte svara på någonting, det gör faktiskt boken så bra själv. Vill bara uttrycka min förtjusning över att boken äntligen är här! Och över att en stylist spelar en avgörande roll för utgången av detta rafflande drama.

/Klara

Nyckelbarnen Av Sara Kadefors

Siris föräldrar tjatar alltid om att hon har för lite kamrater men själv tycker hon inte det är något problem. Men när "Fritidsklubben" stänger, där Siri brukar vara efter skolan, får hon lov att klara sig själv på eftermiddagarna innan föräldrarna kommer hem. Siri får en egen nyckel hem. Nu är hon ett så kallat nyckelbarn. Det visar sig att det är flera barn i klassen som är nyckelbarn, Leo och Linn. De blir hennes nya vänner.
Deras lärare är obalanserad och otrevlig och Leo råkar ständigt ut för hennes vrede. När han blir oskyldigt anklagad tar de andra barnen parti för den "jobbige" Leo och de försöker lösa problemet genom att tala med rektorn. Men dessvärre blir de inte trodda utan de vuxna håller varandra bakom ryggen. Linn kommer på hur de skall skrämma de vuxna så de får rätt. Snart går händelserna över styr och det blir rikitgt obehagligt. Samtidigt har Siri upptäckt att hennes mamma inte alls åkt till Japan i arbetet som hon sagt utan är kvar i Sverige. Och dessutom står och pussar en vilt främmande karl. Hon kan inte tro att det är sant så hon börjar spana på sin egen mamma. Siri känner sig allt mer sviken när de vuxna ljuger både hemma och i skolan. Hon rymmer hemifrån.
Det är en spännande bok som jag gärna rekomenderar. Sara Kadefors är en mästare på att bygga upp intriger och får alltid till trovärdiga personer. Läs även "Sandor slash Ida". / Lili

Ormfågel och Vad andra inte ser

Helgens läsning bestod av Mats Wahls Ormfågel och Gillian Phillips Vad andra inte ser. Bäst tyckte jag nog om Ormfågel som utspelar sig på en problemskola i en okänd förort. På skolan råder laglöst land där övergrepp och hot är vardag och en ostörd lektion är något sällsynt. På den skolan börjar Ellen. Hon är en ganska trasig tjej och har problem hemma med sin alkoholiserade mamma och religiösa morfar. När hon vågar säga ifrån till en av killarna som är den som leder alla trakasserier blir hon ännu mer utsatt än innan. Den nya rektorn på skolan struntar i alla varningar som kommer både från rädda lärare och elever och man får tidigt veta att det inte kommer att bli ett lyckligt slut för Ellens del. Det märks att Mats Wahls budskap är att uppmärksamma vilka svåra problem vissa skolor har och även om han verkligen drar dom här problemen till sin spets i Ormfågel så känns det inte som att det blir överdrivet. Det som händer på Ellens skola skulle kunna hända i verkligheten och vad som gör Ormfågel bra är att man får följa inte bara Ellen utan också hur lärare, rektorn och gänget som trakasserar upplever skolan. Nästan jämnt tycker jag att sådana här budskaps-böcker lätt blir tråkiga och platta (troligen för att författaren tycker handlingen är viktigare än att göra personerna och miljön levande) men Mats Wahl har lyckats riktigt bra!

Vad andra inte ser är en lättläst bok av Gillian Phillip. Historien är ganska annorlunda och huvudpersonen Laura lever i en framtid där evolutionen har lett fram till att vissa människor kan läsa tankar. Ni kan tänka er hur det missbrukas! Bankkonton länsas, identiteter hackas och ingen människa kan dölja någon endaste hemlighet. För att få stopp på det här får alla tankeläsare ett chip inopererat som gör dom slöa och mindre smarta. De är föraktade av alla även Laura, men framförallt hennes bästa vän ser ner på dom. Men vad det egentligen är som surrar i Lauras huvud, hur hon plötsligt vet vilka frågor som kommer på proven och vad hennes bästa vän tänker innan hon har sagt något kommer snart att bli upptäckt. Lauras liv förändras såklart radikalt och hon blir tvungen att tänka om.

Vad andra inte ser hittar du på ungdomsavdelningen bland de lättlästa böckerna och den är verkligen värd att läsa.

Den gröna cirkeln

Stefan Casta är en författare som jag har särskilt gott öga till! Han vet precis hur han charmar sina läsare och han lyckas även denna gång i den mycket mystiska och apokalyptiska boken Den gröna cirkeln. Vad som egentligen händer är jag ännu inte helt säker på trots att boken är utläst och ännu mer förvirrade är troligen de fyra ungdomarna som boken handlar om. De försvinner från sin specialskola under en storm och driver runt på ett oändligt stort vatten. I hur många dagar vet ingen av dom och när dom äntligen når land är världen annorlunda på ett läskigt sätt. Nästan inget levande finns kvar, det finns ingen vind, ingen lukt och kanske ingen tid heller.

Handlingen utspelar sig någon gång i framtiden när klimatförändringarna har fått rejäla konsekvenser och översvämningarna avlöser varandra, blommor har blivit sällsynta och man får vara glad om man får syn på en fågel då och då. Sen kommer stormen och allt förändras för de fyra ungdomar. Att inte få veta vad som har hänt gör det hela ännu mer otäckt och jag kände mig nästan lite illa till mods av den nya spöklika världen som ungdomarna möter. Boken är lite tråkig i början men håll ut, det är värt det.

Om jag ska vara lite trendspanare så är det här med att skriva böcker där världen går under eller där i alla fall en väldigt omfattande katastrof inträffar en trend det här året! Annas dagbok av Börje Lundström är ett exempel för att bara nämna någon. Änglar och jordens undergång är vad som gäller i år alltså! Har du sett några andra boktrender eller läst någon av böckerna? Kommentera gärna!

Bok och film

Det är kul när böcker blir film tycker jag och därför är jag hemskt nyfiken på att se den här filmen som går på bio nu! Den är nämligen en bok skriven av Christina Herrström och hela tre av hennes böcker har tidigare blivit sjukt bra teveserier. Ni kanske har sett Ebba och Didrik (som egentligen är två böcker men som slagits ihop till en) och klassiska Glappet? Det finns alltså anledning att ha en och annan förväntning på Tusen gånger starkare. Boken kanske inte är så superfantastisk men budskapet gör den värd att läsa. Som klippet ovan visar handlar den om skolans avgrundsdjupa orättvisor mellan hur killar och tjejer blir behandlade. Det är så legitimt att killarna tar massor av plats på bekostnad av tjejernas trivsel och utbildning så det blir snudd på upplopp när tjejerna vägrar ta mer skit.

Andra bokfilmer som kommer i höst är Harry Potter och dödsrelikerna vilket äntligen är den sista filmen men som är uppdelad i två delar. Visst att sista boken är en maffig en och kanske behöver två filmer men jag har tröttnat lite på denna oändliga väntan! I så fall känns det roligare att se Narnia : skeppet Gryningen på bio eller varför inte låna den fina animerade Coraline eller Kalle och chokladfabriken på bibblan för 20 pix? Båda är utmärkta exempel på hur bra det kan bli när en bok förvandlas till film!

Vilken är din bästa bok som blivit film? Eller bästa film som egentligen är en bok? Och är verkligen boken alltid bäst?

Ps. Du måste vara 16 år för att få låna film eller ha målsman med dig.

Nytt av Thydell! Jippie!

Åh Johanna Thydell är min absoluta favorit av alla dessa unga författare (eller främst författarinnor kanske) som poppat upp under senare år och som skriver sådär vanligt om hur saker är på riktigt. Det behövs liksom inte alltid någon spännande actionfylld story, vampyrer eller sötsliskig romantik för vardagen kan vara nog så svår och dramatisk. Flytta till en ny stad, en förälder som blir sjuk eller som i Ursäkta att man vill bli lite älskad, när man blir obotligt osams med sin allra bästa vän.

Nora som boken handlar om kunde inte alls se det komma. Hon och Lisa har gjort allt: skämtat, festat, haft massor av film-maraton och ältat killar i all oändlighet men en dag tar det tvärt slut av den fånigaste av anledningar: en kille. Nora känner sig halv utan sin bästa vän och hon försöker med massor av saker för att få Lisa att förlåta henne men inget hjälper. Inte ens tusen förlåt-sms, bullbakning och gamla hederliga brev. Som tur är så kan Nora vara ironisk över sin situation och Ursäkta att man vill bli lite älskad är trots sin vardags-depp en väldigt rolig bok. Till exempel hittar Nora på sina egna noriska ordspråk:

"Vill man bli fin får man räkna med att inte bli det."

"Efter solsken kommer typ regn eller nån annan skit"

(s. 129 och s. 100 i Ursäkta att man vill bli lite älskad)

Jag fnissade jättemycket åt ordspråken och tycker att Johanna Thydell prickar in känslor så bra! Hon får mig att minnas precis hur det var när jag var yngre och hela livet hängde på bästa vännen. Och hur hela världen rasade vid minsta konflikt. Ve och fasa! Gillar du Johanna Lindbäcks senaste, Lisa Bjärbos Det är så logiskt att alla fattar utom du eller Åsa Anderberg Strollo så är det noll i risk att du inte kommer gilla Ursäkta att man vill bli lite älskad.

Kyrkogårdsboken

Jag blev själaglad när jag äntligen fick tag på Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman! Jag älskade Coraline så mina förväntningarna var superhöga och det blir jag alltid så nervös över för oftast så går det inget vidare. Men Neil Gaiman kan man lita på! Kyrkogårdsboken liknar en hel del för liksom i Coraline får man inte veta exakt vad som pågår - bara att det är väldigt läskigt!

Well, storyn går ut på att pojken Ingen som liten lyckas undkomma sin mördare. Ingens familj klarar sig dock inte lika bra och Ingen räddas av invånarna på stadens kyrkogård, där hanväxer upp under de dödas beskydd. Så länge han håller sig inom kyrkogårdens område är han trygg och mannen som heter Jack kan inte hitta honom. På en kyrkogård finns det massor av roliga saker att göra och alla döingar från flera århundraden har tusen spännande saker att berätta och äventyren som Ingen råkar ut för är inte dom som vanliga barn är med om. Men mannen Jack kan såklart inte låta Ingen komma undan och låta sig luras av ett barn, han måste bara ha revansch!

Neil Gaimans fantasi är helt otrolig och de historier som han bygger upp tror jag att många kan gilla oavsett hur gammal man är. Kyrkogårdsboken är inte riktigt lika lätt att läsa som Coraline men är väl värd att lägga lite tid på! Gillar du spöken och ruskigheter så är det här boken för dig!

Här får du ett smakprov ur Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman:

Kapitel 3

Guds hundar

På varje kyrkogård finns en grav som tillhör gastarna. Går man runt länge nog på vilken kyrkogård som helst så hittar man den till slut - den är vattenskadad och nerfläckad, stenen är sprucken eller sönderbruten, runt den spretar några grässtrån medan ogräset frodas, och när man kommer fram till den slås man av hur övergiven den känns. Den kanske också är kallare än gravarna runtomkring, och namnet på stenen går oftast inte att uttyda. Finns det en staty, så saknar den huvud eller är så täckt av svamp och mossa att hela den ser ut som en svamp. Om det finns en grav på kyrkogården som ser ut att bara vänta på klottrare och gravskändare, då är det den som är gastporten. Om den graven får en att vilja skynda långt därifrån, då är det den som är gastporten.

Det fanns en på Ingens kyrkogård.
Det finns en på varje kyrkogård.

(s.64, Kyrkogårdsboken)

Jag lovar att en gastport inte är något bra ställe men vill du veta mer så kom till närmsta bibliotek och låna boken!

Naomi och Elys kyssförbudlista

David Levithan och Rachel Cohn har gjort gemensam sak av sitt skrivande ännu en gång. Senast resulterade det i den Nick och Norahs oändliga låtlista som fick massor av beröm och gillade du den kommer du älska deras nya alster: Naomi och Elys kyssförbudslista. Naomi och Ely är bästa vänner och har varit det hur länge som helst. Naomi vill egentligen att det ska bli något mer mellan henne och Ely men eftersom Ely bara är intresserad av andra killar är det minst sagt problematiskt. För att de i alla fall ska förbli bästa vänner så upprättar de en kyssförbudslista med personer som det är absolut förbjudet att kyssa. Tyvärr har Naomi glömt att skriva upp sin i hennes ögon ganska trista och vardagliga pojkvän Bruce där...

Ja på den vägen är det men det är inte ett alls ett tråkigt och banalt triangeldrama utan mer en modern variant på omöjlig kärlek och stark vänskap. Jag tyckte faktiskt mycket bättre om den här än Nick och Norahs..! Trots att både Naomi och Ely är excentriska, ganska bortskämda unga New york-bor som är riktigt störiga då och då är dom samtidigt väldigt mänskliga och jag har lätt för att känna med dom i deras ups and downs. Jag gillar också att författarna har med en liten blinkning till Nick och Norah genom lite klotter på en toavägg på en klubb som är med i båda böckerna. Kul!

Vill du har ännu mer Levithan och Cohn så kolla också in Ibland bara måste man och Du vet var jag finns.

Två nya böcker för yngre läsare

Svarta fåglar är en fantasy-historia om Amik som är tolv år och aldrig tycker att det händer något spännande i Mabekien där han bor. Därför tror han inte sina ögon när han en dag upptäcker två spejare i bergen där han vallar familjens får. Efter det förändras Amiks liv snabbt när allt pekar på att den grymme härskaren i grannlandet Tekitien inte kommer lämna makeberna i fred länge till. Amik som är både tekit och makeb kommer att spela en alldeles särskild roll liksom de mystiska svarta fåglarna som alltid tycks dyka upp innan något hemskt händer. Boken är skriven av Mikael Salmson och Lars Sundström och Svarta fåglar är en spännande men också ganska läskig bok.

Och det är nästa bok Flykten också fast på ett mer spöklikt och annorlunda sätt. Den är en fortsättning på Skogens systrar men man kan läsa den utan att ha läst första boken. I den här boken är det Tuva som berättar om hur hon har skiljts från sina systrar och bor i ett fosterhem som är rena pesten. Hon planerar att rymma, leta upp sina småsystrar och ge sig ut i skogen igen där deras fjärde syster väntar på dem. Men ett farlig äventyr blir det för även om Tuva lyckas rymma och hitta sina småsystrar så är det största problemet den fjärde systern i skogen som är ett spöke och gärna vill ha sällskap i döden. Petrus Dahlin som har skrivit boken har också skrivit böckerna om Kalle Skavank.

Fallen ängel

Glöm vampyrerna, nu är det änglar som gäller!

Anledningen är Becca Fitzpatrick. Hon har skrivit Fallen ängel eller Hush Hush som den heter på engelska och har verkligen blivit en snackis. Och det är lätt att förstå varför! Fallen ängel har lika mycket spänning som Twilight-böckerna och storyn här är också en ovanlig och farlig kärlekshistoria. I Fallen ängel dyker den mystiska och lite farliga Patch upp i Noras liv och han befinner sig märkligt nog hela tiden på samma platser vid samma tidpunkter som Nora. Hon försöker stå emot honom men hans utstrålning gör det svårt för henne och det läskiga börjar när Nora inser att Patch vet saker om henne som han inte borde veta. Ännu värre blir det när Nora inser att hon är skuggad av någon som inte drar sig för att skada henne.

Det här är kul läsning men tyvärr inte så välskrivet. Less is more borde Fitzpatrick ta till sig och grunda och binda samman sin story lite bättre. Nora är sådär trovärdig liksom resten av karaktärerna. Det blir också lite mycket av hjälp-en-stackars-flicka-i-nöd utan att ens få ett tack för hjälpen och lite väl otroliga lösningar (till exempel en bil som är trasig men har lagat sig själv en stund senare med mera). Lite slarvig är det allt men med det sagt så hindrar det då inte mig från att glatt vänta på uppföljaren: Crescendo som kommer på engelska i Oktober.

Kolla in boktrailern och häng på ängel-trenden!

Besatt

Elly har sedan länge varit kär i sin bästa kompis och granne Carl. Hon vill så gärna att det ska bli mer än några kyssar på fyllan mellan dem men hon har svårt att hitta modet att berätta för honom hur hon känner. Hon låter det bero och försöker få honom svartsjuk genom att dejta andra killar. Allt går okej fram till den dagen då det börjar en ny tjej på skolan: Sandy är snygg, rik, trevlig och alla på skolan tycker det är coolt att hon kommer från USA. Sandy och Carl blir ett par och Elly ser sina chanser att få Carl bli lika med noll. Elly blir blind av den omöjliga kärleken till Carl och hon blir besatt av att splittra Carl och hans nya tjej. Hon intrigerar och spelar på Carls lättväckta svartsjuka för att bända isär honom och Sandy men hennes egoism får ett brutalt slut.

Att denna historia inte kommer sluta väl får läsaren veta redan i första kapitlet och boken är en mix av lika delar kärlek och thriller. Resultatet blir hejdlöst bra! Först blev jag allt lite besviken eftersom boken börjar med vilket jag trodde var slutet men Ann Cassidy vet precis hur hon ska få till en tvist och vända allt upp och ner. Imponerande! Det är också skickligt av författaren att få läsaren att förstå Ellys känslor, ja faktiskt sympatisera med henne trots att hon gör fel, är egoistisk och faktiskt snudd på ond. Men det finns så mycket mer i Ellys bagage: en dyster framtid utan några egentliga drömmar, en bror i fängelse, en frånvarande pappa och en känsla av att inte kunna förändra sitt liv bidrar till att Elly driver saker för långt.

Jag tycker allt att Besatt liknar Douglas Foleys Shoo len en hel del. Den handlar också om kärlek som går helt fel och vilka konsekvenser en enskild individs handlingar kan få.

Kolla mer om Shoo len här.




/ Tove

Du vet var jag finns - Rachel Cohn

Hej och hå vad bra Du vet var jag finns var! Jag har bara läst Nick och Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn förut (som hon har skrivit med David Levithan) och var väl inte alldeles förtjust, men nu är jag frälst. Du vet var jag finns handlar om två kusiner som har vuxit upp och gjort allt tillsammans men under gymnasietiden blir de allt mer olika varandra. Miles som är bokens huvudperson trivs inte i skolan, hon blir mobbad och kan inte sluta äta de onyttigheter som gör henne tjock. Kusinen Laura är snygg, smal, populär och har fångat skolans hetaste kille. Hon har allt! Ändå är det Laura som är den mest olyckliga av de två men så långt som att ta sitt liv trodde aldrig Miles att Laura skulle gå.

Vad som blir kvar när Laura är borta är den trasiga Miles. Hon försöker överleva sommaren efter Lauras självmord med hjälp av mat, cigaretter och pillerknaprande. Hennes självbild är skev och hon tror att alla ser vad hon själv ser: en fet misslyckad gothtjej med taskig klädstil. Med ironi och sarkasm håller hon sina medmänniskor på avstånd trots att hennes enda hopp är att våga låta någon komma nära igen.

Jag tycker om den här boken för Miles skull! Hennes karaktär är fantastisk! Hon har personlighet, attityd, humor och hon är sjukt smart. Ändå fortsätter hon att nedvärdera sig själv och tror att alla tycker hon är sämst. Det är lättare för Miles att tro att folk ser ner på henne för hennes övervikt än att våga tro att de människor som vill umgås med henne faktiskt gillar henne på riktigt. Insikten blir smärtsam för Miles och hon måste ända ner till botten innan hennes liv kan ändras.

Kolla också in trailern för boken här nedanför!

/ Tove

Vinnare i skrivartävlingen

Läs det vinnande bidraget i skrivartävlingen på temat skräck här på bloggen!

Den som tog hem priset blev Helena Gravåhs med sin fantastiska skräckhistoria:

Den Svarta Änkan

Kapitel 1
∞
Där en kvinnas ögon ser rött

Katrina hade alltid undrat hur det skulle kännas att tillbringa tid tillsammans med sin pappa. Hennes föräldrar skildes innan hon ens var född, så tills hon var tolv hade hon faktiskt inte ens träffat honom.
Det hade hållit henne vaken om nätterna, tanken på att alla andra hon kände kunde gå hem på kvällen och träffa sina pappor, eller bara lyfta telefonluren och ringa till honom för att sedan kunna prata om allt och ingenting. Katrinas mamma var förstås bedårande, men ibland så kände Katrina att hon behövde något mer än så.
Men hennes första – och enda – möte med sin far blev varken lyckat eller lyckligt för den delen. Katrinas pappa hade omkommit i en bilolycka.
På begravningen talade prästen om att hennes far, Víctor, hade varit en god man som många höll kär. Katrina fann det väldigt absurt att hon kunde sitta där och sörja sin far som hon aldrig träffat, fadern som aldrig gjort anspråk på henne, han som hon aldrig lärt känna. Trots det så satt hon där i kyrkan, på den tredje raden, bredvid sin mamma Anna och bakom en svarthårig kvinna och grät. Men det var inte bara över döden hon grät. Den största anledningen till Katrinas tårflod var att hon nu aldrig skulle kunna få ett umgänge med sin far.
Katrina och hennes mamma fick gå fram till den stängda kistan. När de lagt ifrån sig sina vita sorgligt väldoftande rosor och börjat återvända till sin bänk mötte Katrina den mörkhåriga kvinnans ögon. Hon rös till av den kolsvarta kylan i dem.
Katrina sänkte generat blicken och rättade till sin långa, V-ringade, svarta klänning, trots att den inte satt fel. Hon satte sig ner och pillade på de påsydda plast-diamanterna som var fästade likt ett bälte i midjan. Kylan i kvinnans svarta ögon hade helt slagit omkull henne.
När de Katrina och Anna kommit hem gick Anna för att jobba lite extra, men Katrina kände att hon behövde ta det lite lugnt en stund och bestämde sig för att göra som hon brukade när hon var i desperat behov av lite lugn och ro – hon hämtade ett gigantiskt glas mjölk, lite chips och satte på ’Stolthet och Fördom’. Elizabeths kärleks problem hade en förvånande, sövande, men ändå tilldragande effekt på Katrina, trots att hon inte gillade Jane Austen.
Ungefär vid Mr Darcys första frieri började mobilen sjunga ’Over the Rainbow’. Varför hon hade en sådan förkärlek till musikaler skulle Katrina aldrig få veta. Hon pausade filmen och svarade utan att titta på displayen.
”Katrina” svarade hon otåligt under tiden hon beundrade Elizabeths klänning. Ingen svarade.
”Hallå?” Ingen svarade. ”Så irriterande” muttrade Katrina och lade på. Hon satte på filmen igen och lade sig ner på soffan och tittade tyst på filmen.

Kapitel 2
∞
Där Katrina träffar en mycket speciell person

Katrina fyllde tretton med pompa och ståt, sedan fjorton med ett ändå större firande. Vid det laget hade hon börjat komma över faktumet att hennes pappa inte längre levde, men trots allt – han hade inte varit i hennes liv från början.
Men en grå novemberdag väckte Katrinas mamma henne tidigt, trots att det var lördag och sade till henne att det fanns en speciell person som hon ville att Katrina skulle träffa.
Efter en kvart lyckades Anna få upp sin mycket, mycket trötta dotter ur sängen.
Katrina förstod inte varför hennes mamma drog upp henne så tidigt, men mest undrade hon varför hon blev beordrad att ta på sig finkläder.
De begav sig av in till staden, till ett litet café i utkanten av den.
Efter att de beställt tre koppar kaffe satte de sig vid ett hörnbord och väntade på den mystiska okända personen skulle komma. Katrina hade aldrig kunnat gissa vem det var.
”Älskling, det är verkligen en speciell person som jag vill att du ska få träffa”, meddelade Anna nervöst.
”Du har redan sagt det”, svarade Katrina och smuttade bekymmerslöst på sitt kaffe.
Dörren öppnades. Katrina såg ur ögonvrån hur en kvinna i svart kjol och vit blus kom in i caféet. Kvinnan undersökte hela rummet med sin blick, för att sedan låta Katrina och Annas bord. När kvinnan stannat där slog Katrina förvånat upp blicken och såg rakt in i kvinnans iskalla svarta ögon.
”Carla?” Som i en annan värld hörde Katrina frånvarande sin mammas påtvingat glada röst hälsa kvinnan – som tydligen hette Carla – välkommen att slå sig ner med dem. Katrina viste inte vart hon skulle titta, vad hon skulle tänka, vad att säga.
Kvinnans namn var Carla Sanchez, hon var 55 år gammal och hon var Katrinas farmor.
”Katrina, chica, jag vet att detta måste vara en chock för dig, det förstår jag verkligen”, klargjorde Carla, suckade smuttade på sitt svarta kaffe och fortsatte på sin sjungande spanska brytning:
”Jag visste inte att Víctor hade ett barn, han berättade inte det för mig, men när jag såg dig på hans begravning, såg hans ögon i ditt ansikte, tänkte jag ’Vad har han nu hållit hemligt från mig?’?”
Carla såg ner på sina solbrända fingrar, sträckte ut dem och knöt dem igen.
”Det tog mig nästan två år att lyfta telefonluren och ringa din mors nummer för att fråga vem din far var. De två åren var hemska, våndan och undran var näst intill outhärdlig.” Utan att titta upp, nästan som om hon var rädd för att möta Katrinas undrande blick tog Carla ännu en klunk av sitt nu svalnade kaffe och fortsatte på sitt väl inövade tal:
”Jag trodde aldrig att jag skulle få några barnbarn, du förstår, Víctor var min förstfödda och min make, din farfar, dog bara några månader efter att Víctors födsel.”Carla tittade upp, men hennes ögon var varken sorgsna eller i en svunnen tid, nej, de var bara kalla.
”Men jag fick ju dig, även om jag aldrig fick se dig växa upp.”
Katrina fylldes plötsligt av en av en varm känsla i kroppen. Fram tills då hade det alltid bara varit hon och Anna, eftersom Annas föräldrar inte förlåtit sin dotter för att hon blivit gravid vid 18 års ålder, gift sig och sedan, efter 49 dagars äktenskap, skilt sig för att aldrig mer tala med sitt ofödda barns far igen.
Men en farmor, det var mer än var Katrina hade vågat hoppas på i sina vidaste drömmar. Eller rättare sagt, hon hade hoppats på det, hon hade hoppats på att få en farmor och farfar, mormor och morfar och en pappa, men Katrina hade alltid försökt förtrycka det hoppet eftersom hon visste att det aldrig skulle inträffa.
Förens nu.
Katrina kunde knappt andas när hon, utan att tänka reste sig upp och kramade sin farmor.
”Farmor”, viskade Katrina med en tår i ögat.
”No, kalla mig abuela”, invände Abuela Carla.

Kapitel 3
∞
Där Katrina blir desperat

En gång i veckan försökte Katrina och Abuela Carla framgångsrikt att knyta an till varandra via telefon.
På sommarlovet innan gymnasiet fanns det bara en sak som Katrina önskade sig – att få bo hos Abuela Carla i hennes rustika bergsvilla i några veckor.
Men Anna ville av någon anledning inte låta henne åka och hälsa på sin Abuela, varför kunde Katrina inte förstå, trots allt var det ju Anna som presenterat Abuela Carla för Katrina, så det kunde ju trots allt inte vara så att farmodern var galen yxmördare eller något sådant.
Oberoende på vilket argument Katrina använde så lät Anna inte henne åka . Katrina använde metod efter metod – men Anna gav inte efter.
Katrina frågade sin mor om och om igen varför hon vägrade låta Katrina hälsa på Abuela Carla i bara två korta veckor, men Anna vägrade svara.
Till slut, i brist på bättre idéer, tog Katrina till den ultimata formen av tjat – att upprepa ’får jag åka? får jag åka? får jag åka?’ oändligt många gånger, ända tills Anna inte längre stod ut med det, så att hon, enbart för att slippa höra dravlet mer, skulle låta Katrina åka och bo hos in farmor.
Bara det faktum att Katrina övervägde att använda ’får jag? får jag? får jag?’-metoden visade att hon var ganska ordentligt desperat, men Katrina hade redan försökt med allt annat. Alla övertalningsrepliker, från ’Det är viktigt för mig att lära känna min farmor’, till ’Alla andra får lov att åka för sina föräldrar’, (det argumentet hade fått det klassiska svaret ”Det här handlar inte om alla andra, utan om dig”) till ’Hur skulle det kännas för dig?’ Katrina hade till och med provat att storstäda hela lägenheten och titta på Anna med stora ledsna hundögon. Men inget hade fungerat.
Men det sista desperata försöket Katrina tänkte ge sig på var riskfyllt. Hon visste av andras erfarenheter att det kunde ge bakslag som ’tjat lönar sig inte’ och liknande.
Men Katrina var som sagt desperat, så hon var beredd att prova vad som helst. Så, nu när hon provat precis alltså kunde det väl inte skada med lite gammalt hederligt tjat på det?
Lite nervös och väldigt desperat gick Katrina fram till sin mamma när hon kom hem från sitt jobb som sekreterare åt en vice vd på en mäklarfirma och sa:
”Mamma, får jag åka till Abuela Carla i sommar?” Hennes mamma skakade förvirrat på huvudet och tog av sig sin kavaj och sina högklackade stövlar.
”Får jag åka, mamma?” Åter igen skakade Anna förvirrat på huvudet, eftersom hon inte förstod varför hennes dotter bara frågade snällt och inte försökte övertala henne. Medan hon släppte ner sitt långa blonda hår ur knuten som hon haft under arbetsdagen sa Katrina:
”Får jag åka?” Anna skakade på huvudet.
”Får jag åka?”
Nu förstod Anna vad Katrina höll på med. Hon försökte driva vettet ur sin mor genom evigt tjat!
”Får jag åka? Får jag åka? Får jag åka? Får jag åka? Får jag åka? Får jag åka? Får jag åka?”
Tjatet pågick hela kvällen och det tröttade ut både mor och dotter, men ingen av dem gav sig frivilligt, så tjatet följde oavbrutet genom middagen samt på låg volym under kvällens film (vilken var ’Why does it always happen to me?’, en romantisk komedi om en tjej som alltid klantade sig så att hennes killar alltid gjorde slut med henne).
Tjatet följde genom tre hela dagar, men tillslut bröt Anna ihop och godkände resan. Katrina var formligen överlycklig, hon hoppade nästan på stället av lycka. Det fanns bara en sak som hon ville göra nu – gå upp på sitt rum, slå Abuela Carlas nummer på telefonen och berätta att hennes nietos skulle komma och bo hos henne under sommaren!

Kapitel 4
∞
Där Abuela Carla välkomnar Katrina till bergen

Katrina gick ut nian i en kort, storblommig klänning. Det var förstås lite tråkigt att lämna alla gamla klasskompisar bakom sig och ge sig av till gymnasiet, men det var på något sätt också befriande, eftersom ingen hon kände skulle gå på samma linje, på samma gymnasium som Katrina. Om ingen kände henne kunde ingen ha förutfattade meningar om henne heller.
Men innan gymnasiet kom sommarlovet. Katrina hade planer för den första halvan av lovet, men resten skulle tillbringas med att bara ta det lugnt och sola, bada och umgås med vänner.
I de första tre veckorna av Katrinas sommarlov jobbade hon med att lära 6-åringar spela gitarr och rida Shetlands ponnyer. Sedan åkte hon med tåg upp i bergen med sin farmor.
Trots att Katrina åkte tåg och buss så långt hon kunde fick hon ändå gå i en halvtimme för att komma fram. Suck. Varför hade hon tackat nej när Abuela Carla så hade erbjudit att komma och hämta henne med bil vid tågstationen? Men nej, Katrina skulle vara duktig och inte till besvär nu när hon skulle vara hos sin Abuela i två veckor.
Efter Katrinas tillsynes evighetslånga promenad, som egentligen bara varade i 53 minuter, anlände Katrina till Abuela Carlas hem.
Villan var stor. Den var mörkt brun och av trä. Båda de två våningarna hade stora balkonger med vita staket runt.
Abuela Carla syntes för Katrinas öga i ett köksfönster för att sedan skynda ut och krama om sitt barnbarn.
”¡Bienvenida, chica!” välkomnade Abuela Carla sitt barnbarn.
”¡Gracias, Abuela!” svarade Katrina glatt. Hennes armar och ben var trötta efter promenaden, men som tur var hade hela vägen varit asfalterad och Katrina hade bara haft en liten ryggsäck och en rullväska.
Abuela Carla ledde henne in i det stora huset.
Första stoppet var gästrummet som skulle vara Katrinas rum för de kommande två veckorna. Hela rummet var inrett i en ljus viktoriansk stil, med vit sänghimmel, ljusgrönt sängöverkast med sju matchande kuddar och matchande stol- och soffklädsel. Ett vitmålat skrivbord stod under fönstret som vette mot väster och i ett av de andra hörnen stod en triangulär garderob. Dessutom fanns det tavlor på väggarna, inga original förstås, men av Zorn, da Vinci, van Gogh och Rembrandt.
Hela rummet var extraordinärt vackert mad sina ljusa vävda tapeter.
Katrina motstod lusten att gå fram och smeka sofftyget och gick istället bara in och lade sina väskor på sängen för att sedan följa med Abuela Carla på en rundvisning i huset.
Om huset såg stort ut på utsidan så var det inget mot insidan. Det fanns hela sju sovrum, två kök, fyra sällskapsrum och ett bibliotek.
Överallt i hela huset fanns det målningar och skulpturer av gamla mästare, Picasso, Michelangelo, allt i en rustikt viktoriansk stil.
Hela huset, till och med den 500 stora trädgården var ovanligt välstädad, med tanke på storleken.
Följande dagar tillbringade Katrina tillsammans mad Abuela Carla, med bad i sjöar, skogspromenader, museibesök och mo det förgångna, nuet och framtiden. Dock märkte Katrina att Abuela Carla aldrig verkade lämna henne ensam i huset. Eftersom Abuela Carlas make, Katrinas farfar, Jorge hade haft en nästan överdrivet hög livsförsäkring så hade Abuela Carla kunnat gå i pension vid 42 års ålder.
Efter sex dagar i bergsvillan lämnade Abuela Carla för första gången Katrina ensam i huset medan hon skulle åka och handla i två timmar.
Så fort Katrina vinkat av den röda Volvon mär den lämnade området så sprang tillbaka in i villan för att äntligen få undersöka den på egenhand.
Det första som slog Katrina var den uppenbara frågan – borde jag? Men efter att ha ignorerat sitt goda jag gick Katrina till det stängda skåpet i biblioteket.

Kapitel 5
∞
Där Katrina undersöker saker hon inte borde se

Turns out, Abuela Carla hade inga skellett i garderoben, men ett antal halvfärdiga broderier som tyvärr inte var särskilt fina.
Slutligen, efter en och en halv timmes husesyn bestämde sig Katrina för att undersöka det rum som hon aldrig varit in i - Abuela Carlas sovrum.
Katrinas hjärta dunkade som tusen galopperande hästar när hon försiktigt tryckte ner handtaget och gick in i det förbjudna rummet.
Det första Katrina lade märke till var att hela rummet inte var så städat som resten av huset. Kläder låg i högar på stolarna, böckerna i bokhyllan stod olika mycket inskjutna och sängen var obäddad. På sängbordet låg fyra böcker – En midsommarnatts dröm av Shakespeare, Svindlande höjder av Emily Brontë, Da Vinci koden av Dan Brown och De Tre Musketörerna av Alexandre Dumas. Bra bokval, förutom Svindlande höjder, resonerade Katrina.
Men det som Katrina mest såg vid första anblicken var en liten sak som stack ut ur väggen, knappt synligt. Det var ett dörrhandtag.
Allt i Katrinas inre skrek:
’Öppna! Öppna! Du vet att du vill! ÖPPNA!’
Någonstans långt inom henne, antagligen hennes Benjamin Syrsa, fick henne att tänka att hon kanske inte borde öppna dörren och att hon egentligen inte ens borde vara in i Abuela Carlas sovrum, men säger man A får man säga B.
Dörren gnisslade konstigt när Katrina drog i den, sedan öppnades dörren olidligt långsamt, en millimeter i taget för att visa ett mörkt rum. Katrina famlade efter väggarna för att hitta en lampknapp, men när han gjorde det fick hon en total chock. I inglasade montrar satt tio människohuvuden.
Katrina föll ihop där hon satt. Det kunde inte vara möjligt! Under deras huvuden satt namnlappar – Kalle, Anders, Franco, Tobi, Hans, Markus, Lucas, Oliver.
”Det kanske bara är vaxhuvuden, inte riktiga…?” försökte Katrina övertala sig själv i ett halvhjärtat mummel.
Bredvid montrarna stod ett liggande kylskåp. Katrina visste att hon borde lämna rummet, men hon ville bara se vad som fanns i den där kylen först. Det kändes lite att ha ett kylskåp här så Katrina var bara tvungen att undersöka det.
Men Katrina hade fel. Det var ingen kyl, utan en frys. I den låg resten av männen i montrarnas lik.

Kapitel 6
∞
Där Katrinas ser kylan igen

”Åh nej!” Katrina föll ihop på golvet i en störtflod av tårar.
”Nej, nej, NEJ!” skrek hon.
Det lilla vett hon hade kvar sa ’Spring!’ så Katrina stapplade sig upp på benen igen och tog sig så fort som hon kunde ut ur huset och sprang utan väska eller någonting den väg hon kommit ifrån. Hon sprang, sprang och sprang, tills hon såg ett billjus i fjärran. Hon frös förskräckt till och dök ett ögonblick försent ner i en häggbuske i diket. Försent.
Den röda Volvon stannade och ut kom den sista person Katrina ville träffa – kvinnan med lik i garderoben (eller snarare lönnrummet) – Abuela Carla.
”įMen, vart springer du, Cariño?” frågade kvinnan som en gång varit betydelsefull för Katrina. För den första gången på månader såg Katrina den isande kylan i sin Abuelas ögon. Utan att tänka gjorde den vettskrämda 15-åringen det normala att göra i situationen. Hon skrek så högt hon kunde.
Abuela Carlas ’onda genie’-hjärna förstod genast vad som hänt, hånlog med både munnen och de iskalla ögonen och sade på sin sjungande spanska:
”įAsí, creo que has encontrado a mis hijos?”
Om Katrinas hjärna fortfarande fungerat hade hon förstått att det betydde ‘Så, jag antar att du hittat mina pojkar?’
Medan Katrina försökte komma på hur man andades började Abuela Carla sin monolog:
”Det började för ungefär 35 år sedan. Jag 20 år gammal och sju månader gravid med din far. Jag gick för att överraska Jorge på hans jobb. Jag såg honom kyssas med en tröjlös kvinna. Jag reagerade inte synligt på det och jag konfronterade honom inte heller. Jag gick och skaffade honom en överdrivet hög livsförsäkring istället. Jag födde din far och väntade ytterligare två månader. Sedan letade jag upp kvinnan, gav henne sömnmedel, lät Jorge dricka sig redlös, satte dem i en bil, körde dem till floden, satte Jorge vid ratten och knuffade i dem. En bilist såg bilen på flodens botten och anmälde det till polisen. De kom fram till att Jorge hade kört rattfull och jag hade en slöja över ansiktet så att ingen skulle se att jag log på hans begravning.” Abuela Carla avbröt sig för att le ondskefullt och Katrina började förstå vad som hände.
”Sedan träffade jag Karl”, fortsatte Abuela Carla. ”Han bad mig kalla honom Kalle. Han var så trevlig! Men sedan såg jag honom titta lite väl intresserat på en annan kvinna. Ilskan blåste ögonblickligen upp inom mig och jag högg huvudet av honom. Jag lade hans huvud i en glasmonter som jag köpte. Resten av hans lik lade jag i en frys. Sedan träffade jag Anders… och Franco… och Tobi… och så vidare. Samma sak hände med dem. įMen deras kroppar har du väl redan hittat – o cómo?” Mördarens redan ondskefulla leende gick från dåligt till värre som hon böjde sig fram mot Katrina, som förövrigt hade hittat en rund slät sten, stor som en handflata i diket.
”Det var väldigtsynd att du såg det, för nu måste jag döda dig.” Med ett leende böjde sig Carla fram för att döda sitt barnbarn.
BANG. Katrina slog sin farmor i huvudet med stenen. Carla föll ihop avsvimmad.
”Shit, shit, shit!” mumlade Katrina när hon böjde sig fram för att känna om det fanns någon puls. Det fanns det. Katrina sprang fram till bilen för att, likt i en dålig deckare, försöka hitta något att binda den avsvimmade med. I bagaget hittade Katrina några sladdar, de fick duga.
Efter att ha bundit mördaren lade Katrina henne i bagaget och satte sig själv vid ratten. Visserligen kunde Katrina inte köra bil och visste inte mer än vilken pedal som var gasen, vilken som var bromsen och att man styrde med ratten, men nöden har ingen lag. Katrina satte sig vid ratten och gjorde en långsam U-sväng. Hon tog fram sin mobil under sin lång-samma biltur mot resten av samhället och slog det mest självklara numret på sin mobil – 112.
”112, larmcentralen”, svarade en uttråkad kvinnoröst i luren.
”Hej, j-jag be-behöver polis o-och ambulans till… He-herre Gud, j-jag kan inte prata.” Katrina upptäckte att hon fortfarande var i chock.
”Det är okej”, svarade kvinnan, ”vi har en signal från din mobil. Den rör sig, sitter du i en bil?”
”J-ja.” Mer än så klarade Katrina inte att få ur sig.
”Okej, kör ut ur skogen – du är väl i en skog? – stanna sedan så fort du kommit ut ur den.”
Katrina nickade tills hon kom ihåg att hon pratade i telefon och mm-ade istället.
”Vad är det som hänt? Finns det någon annan där? Någon vuxen?” frågade kvinnan i telefonen.
”Min farmor, hon... Jag visste inte vad jag skulle göra… Och hon…” Jag blev avbruten mitt i mitt svammel av kvinnan.
”Det är okej, men fortsätt prata, prata om vad som helst.”
”Okej, ehm…” Vad skulle hon kunna tänkas säga? ”Ehm… min favoritbok är Agnes Grey?”
”Hm, jag har inte läst den, vad handlar den om?” Den absurda vanligheten i frågan slog emot Katrina som ett slag i magen. Frågan kändes som om den kommit från en jämnårig vän och inte en kvinna på larmcentralen som Katrina hade ringt till eftersom hennes farmor försökt mörda henne, samma farmor som Katrina sedan slagit sanslös med en sten.
Medan Katrina förvirrat och förvirrande förklarade handlingen i Anne Brontës Agnes Grey flög minnena genom hennes sinne. Alla (troligen) falska ord och gester Abuela Carla hade visat henne flög förbi.
Katrina kom fram till samhället samtidigt som hon bedömde att Anne var den bästa författaren av Brontë-systrarna och inte långt senare hördes syrenerna. När de var så pass nära att Katrina nästan kunde se bilarna avslutade kvinnan samtalet.
I 24 sekunder satt Katrina ensam innan ambulansen kom.
De var de hemskaste 24 sekunderna i Katrinas liv.
När ambulansen kommit kom också polisen, men Katrina var tvungen att ta tre djupa andetag innan hon kunde släppa sitt stadiga grepp om ratten på den nu stillastående bilen och gå ur den.
En av sjuksköterskorna från ambulansen gick fram till Katrina och frågade:
”Var är den skadade? Det är väl inte du?”
Katrina skakade på huvudet och mumlade nekande:
”Nej… Hon... Ligger i bagaget.”
Förvånat stirrade de fem personerna på framför Katrina på henne tills en av ambulans-personalen öppnade bagageluckan för att hitta en medelålders, medvetslös, bunden kvinna där.
Ambulanspersonalen kontrollerade snabbt Abuela Carlas status och kom fram till att hon var knockad, men skulle bli bra. Undertiden satte sig en av en av de två poliserna ner på huk framför Katrina, blinkade med sina överdrivet mascarade ögonfransar, såg Katrina rakt i ögonen och sa:
”Vem är det i bakluckan och varför är hon bunden?”
Katrina så polisen rakt på hakan och svarade:
”Det är min farmor. Jag band henne för att jag var rädd att hon skulle vakna igen.” Sedan fick Katrina berätta hela historien, från det att Abuela Carla lämnat bergsvillan fram till nutid, men det enda som Katrina inte kunde berätta för polisen – eller snarare poliserna – var Abuela Carlas ondskefulla ansiktsuttryck när hon böjde sig fram för att kallblodigt ta sitt enda barnbarns, sitt eget kött och blods, liv.

Epilog
∞

Katrinas perfekta sommar blev inte så underbar i alla fall. Hon blev förhörd i ett kalt, mörkt rum, som i en dålig amerikansk polisserie, men… usch.
Saker förändrades efter vad som hände med Abuela Carla, Katrina förändrades. Hon var inte längre så villig att träffa nya människor och hon var inte längre så godtrogen. Katrina såg inte längre det goda i folk, utan det dåliga. Men det positiva var att Katrina inte bröt ihop lika lätt längre.
Katrina gick till gymnasiet, fick fantastiska betyg och utbildade sig till toraxkirurg. Abuela Carla blev dömd för sju mord och fick 35 års fängelse.

Sorgfjäril

Sorgfjäril av Ingelin Angerborn är en långsam spökhistoria där mystiken och skräcken kommer smygande efter hand. Historien är ganska vanlig: Alice flyttar långt bort med sin familj till ett gammalt hus på landet. Det är verkligen döden tycker Alice: inga vänner, inget att göra men värst av allt: ingen Leo! Men tråkigt får hon verkligen inte. Det börjar snart hända märkliga saker i huset. Telefonerna och internet slutar att fungera, Alice hör steg i huset men det är aldrig någon där och hennes lillebror börjar bete sig underligt. Sakta men säkert börjar Alice inse att allt inte går att bortförklara utan att det finns någon i huset som vill få henne att förstå något...

Nog blir det läskigt i Sorgfjäril och den är perfekt att läsa en mörk och ruggig höstkväll. Jag gillar sånna här spökhistorier som inte är så blodiga och slipper gärna monster och annat otyg. Boken går ganska lätt att läsa och handlar inte bara om spökhistorien utan också om Alice liv och hennes familj. Kanske skull jag vilja att boken höll ihop lite mer och var mer genomtänkt men den framkallade absolut en och annan kall kåre! Jag tror att den passar ungefär från 11-13år.

Gillade du Sorgfjäril och vill ha mer av den här sortens spökhistorier rekommenderar jag Agnes Cecilia - en sällsam historia av Maria Gripe. Nora är föräldralös och flyttar med sin nya familj till en lägenhet där underliga saker händer. Deras hund vägrar sätta sin fot i ett av rummen, steg hörs fast Nora är ensam hemma och någon ringer mystiska samtal. Nora börjar motvilligt nysta i händelserna. Lätt en av mina favorit-spökhistorier! Den finns även som film på biblioteket. Låna gärna!

Dansfabriken

Dansfabriken - Street är första delen av tre och en bok om dans är allt lite ovanligt. Det finns ju hur många som helst om ridning, fotboll och hockey så därför är det skönt att Eva Susso har valt en annan sport. Dansfabriken heter stället där Melinda tränar street tillsammans med sina bästa kompis Marko. Hon älskar att dansa och är grym på det. Ett plus är att i dansgruppen går Rafael som ger Melinda pirr i magen. Fast hon vill absolut inte bli kär! Hon vill ju satsa på dansen och skolan. Men det är svårt att tränga undan känslorna särskilt som både Rafael och Melinda blir uttagna till att dansa på en modevisning och har extraträningar tillsammans. Som om inte det var nog får Melinda störiga och snobbiga Therese efter sig som tycker Melinda är cool bara för att hon är från förorten och dansar street. Och Marko som har en ny tjej varje helg börjar bli påfrestande..

Det är en hel del som händer i Melindas och hennes vänners liv och det blir ganska roligt att läsa. Jag gillar också att personernas musiksmak får stor plats! Till exempel dansar dom till Lady Gagas Chillin, Rafael gillar Justin Timberlake och Cry me a river medan Melinda bara älskar Beyoncés Halo. Kul! Däremot blir språket lite konstigt som det kan bli när vuxna författare ska skriva på ett ungdomligt sätt. Boken har också lite för många ingredienser: diverse familjeproblem, förort vs. snobbområde med mera och det blir lite spretigt. Men helt rätt i tiden ligger den för hej vad populärt det blivit med dans! Kul!

Lou! Dagboksdagar

Lou! Dagboksdagar är en hysteriskt rolig serie av Julien Neel. Istället för att skriva dagbok tecknar Lou ned sin vardag tillsammans med bästa kompisen och rapparen Mina. Serien handlar också om Lous knäppa mamma som är författare men mest spelar tv-spel hela dagarna och som Lou försöker para ihop med grannen. Bilderna är lite mangainspirerade och är väldigt uttrycksfulla. Situationerna som Lou hamnar i är dråpliga och hur kul som helst. Som när Lous katt råkar trampa på Lous mobil när hon skriver kärleks-sms till killen som hon har varit kär i sen dagis och det blir: Jag tycker du är fis. Inte riktigt så romantiskt som Lou hade tänkt sig! Eller när Lou inte får något betyg i bild utan istället numret till en psykolog. Jag fnissade hur mycket som helst och jag tror att de flesta kan känna igen sig i den här serien oavsett ålder. Det här är rolig och lätt läsning och om man vill ha mer av Lou! finns även även uppföljaren Sommarblues på biblioteket.

Sugar rush

Den som har sett den omtyckta ungdomsserien Sugar rush som gick på SVT för ett par år sen kommer känna igen sig nu! Boken som serien är baserad på är skriven av Julie Burchill och handlar om Kim vars pappa inte längre har råd att betala hennes privatskola eftersom mamman har dragit till en söderhavsö med en ny man. Kim blir tvungen att byta till en skola med hemskt dåligt rykte. I den nya skolan dras den ganska vanliga och småtråkiga Kim till snygga och farliga Maria Sweet som drar med henne på dåligheter. De har hemskt kul tillsammans men Kims familj är i spillror och hennes mamma verkar vara mer tonåring än sin dotter. Det blir inte lättare när Kim upptäcker att de känslor hon har för Sweet inte är de som man brukar ha för sin bästa vän.

En riktig pärla som verkligen beskriver hur det är att vara 15 år och ha tusen saker att ta reda på om sina egna känslor och om hur världen funkar. LÄS!

/ Tove

Science fiction

Annas dagbok av Börje Lundström.

Den här boken består av dagboksanteckningar skrivna i en obestämd framtid där en katastrof drabbar världen. Dagboken har blivit bevarad och ses som ett dokument över hur människorna hade det under katastrofen. Anne Franks dagbok verkar Börje Lundström ha tänkt på när han skrev boken och döpte sin huvudperson till Anna. Hon är en vanlig ung tjej som går i skolan, bråkar med sin lillebror, blir sur på sin bästa vän och viktigaste av allt: hon träffar sin nya pojkvän Adam. Men i framtiden som Anna lever i är saker annorlunda och det märks i de små detaljerna som hon skriver om i dagboken. Klimathotet som vi pratar om nu har blivit en hård verklighet med höjda temperaturer. Det är till exempel för varmt för att ha sportlov i februari och isarna smälter. Det är också energikris och polisen ser till att man inte gör av med för mycket energi. När Anna börja skriva i dagboken börjar det hända massa konstiga saker i hennes omvärld och det ryktas om ett virus som vaknat till liv av de höjda temperaturerna. Men det är väl ändå bara ett rykte?

Usch vilken dyster framtidsskildring det blir! Klimathotet är ju verkligen aktuellt och olika läskiga virus pratas det ju om ungefär en gång om året så det är inte konstigt att Börje Lundström har fått idén till den här boken. Jag gillar att vissa sidor i boken ser ut som urklipp av tidningsartiklar som Anna klistrat in i sin dagbok. Det gör att det känns lite mer äkta! Annars kan jag tycka att Börje Lundström rör ihop framtid och nutid lite mycket. Katastrofen sker ju i framtiden men dagboken hittas ett bra tag efter katastrofen och ges ut av ett förlag, alltså ännu längre in i framtiden. Förvirrande och lite onödigt eftersom det är helt orealistiskt att vi i nutiden skulle få tag på något som skrivs långt in i framtiden! Well, det kanske bara är jag som är petig och fantasilös. Boken är i alla fall lättläst och det går fort att komma igenom den.

Det finns en rad med andra författare som också har tänkt ut hemska katastrofscenarion. EN av mina bästa är Stephen Kings tegelsten Pestens tid som för övrigt är sjukt spännande. Ännu hemskare och mörkare är Cormac McCarthys Vägen som också finns som film. Den är det bästa och mest hemska som jag sett på länge!

/ Tove

Need for Speed SHIFT

Need for speed - Shift till Xbox360 finns nu inne efter önskemål från tv-spelarna på bibblan. Jag var bara tvungen att få testa och fy vad kul det var! Jag gillar inte bilspel något vidare egentligen. Mest för att jag är så dålig och krockar med allt och jämt hamnar på sista plats. Det gjorde jag i och för sig i Need for speed - Shift också men den här gången var det kul att klura ut inställningar och försöka ta sig felfritt runt banan. Vad som är mindre roligt är all information om alla race och om bilarna man kan köpa. Jag tror att det är en fördel om man är lite bilintresserad och vill sätta sig in olika bilmodeller och deras egenskaper och inte bara vill strököra som jag. Spelet ser väldigt coolt ut men det är allt lite svårt. Karriärstegen i spelet är varierande och man måste samla stjärnor för att kunna låsa upp resten av spelet. Tråkigt nog kan man bara spela en åt gången om man inte spelar online. Men ett kul bilspel för en regnig dag som denna är det allt!

Kolla in trailern:

Åldersgränsen är 10 år på det här spelet och det är helt gratis att spela. Du kan boka tv-spel på biblioteket i en timme åt gången. Om du vill vara säker på att få en tid kan du ringa 0251-80270 och boka.

/ Tove

Skuggvarelser och Blodets röst

Magnus Nordin har nyss kommit ut med boken Blodets röst som är en uppföljare på Skuggvarelser. I Skuggvarelser får vi möta det udda paret Daniel och Kira och för er som inte läst boken eller behöver friska upp minnet innan ni läser uppföljaren så bor Daniel med sin alkoholiserade pappa på landet. Hans mamma gick bort några år innan berättelsen börjar och efter det har hans pappa och bilskroten som han låter Daniel slava på förfallit. Daniel längtar verkligen efter att hans liv ska förändras och han blir hemskt nyfiken när det flyttar in en familj i ödehuset som varit tomt i flera år. Att det i familjen finns en sjukt snygg tjej är verkligen ett plus. Daniel och Kira börjar träffas men något står inte rätt till i hennes familj. Hon är rädd för sin styvpappa och paret kan bara träffas i hemlighet och knappt ens då. Samtidigt börjar det hända konstiga saker i den gotländska turistidyllen och snart är båda i stor fara.

Det är verkligen hög spänningsfaktor i de här böckerna! Magnus Nordin har ju redan tidigare bevisat att han är en riktigt bra spänningsförfattare och kan verkligen hitta på dramatiska historier. Men tyvärr tycker jag att Nordin skriver lite taffligt. Han återanvänder uttryck ett par gånger för mycket och ibland förstår jag inte alls vad han menar. Särskilt Blodets röst blir rörig med vem som berättar vad och hur mycket plats de olika perspektiven ska få. Men storyn väger upp så det kan jag leva med. Det lär bli en tredje i den här serien också för det är en och annan lös tråd. Perfekt läsning för en regning dag som denna!