onsdag 29 september 2010

Kyrkogårdsboken

Jag blev själaglad när jag äntligen fick tag på Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman! Jag älskade Coraline så mina förväntningarna var superhöga och det blir jag alltid så nervös över för oftast så går det inget vidare. Men Neil Gaiman kan man lita på! Kyrkogårdsboken liknar en hel del för liksom i Coraline får man inte veta exakt vad som pågår - bara att det är väldigt läskigt!

Well, storyn går ut på att pojken Ingen som liten lyckas undkomma sin mördare. Ingens familj klarar sig dock inte lika bra och Ingen räddas av invånarna på stadens kyrkogård, där hanväxer upp under de dödas beskydd. Så länge han håller sig inom kyrkogårdens område är han trygg och mannen som heter Jack kan inte hitta honom. På en kyrkogård finns det massor av roliga saker att göra och alla döingar från flera århundraden har tusen spännande saker att berätta och äventyren som Ingen råkar ut för är inte dom som vanliga barn är med om. Men mannen Jack kan såklart inte låta Ingen komma undan och låta sig luras av ett barn, han måste bara ha revansch!

Neil Gaimans fantasi är helt otrolig och de historier som han bygger upp tror jag att många kan gilla oavsett hur gammal man är. Kyrkogårdsboken är inte riktigt lika lätt att läsa som Coraline men är väl värd att lägga lite tid på! Gillar du spöken och ruskigheter så är det här boken för dig!

Här får du ett smakprov ur Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman:


Kapitel 3

Guds hundar


På varje kyrkogård finns en grav som tillhör gastarna. Går man runt länge nog på vilken kyrkogård som helst så hittar man den till slut - den är vattenskadad och nerfläckad, stenen är sprucken eller sönderbruten, runt den spretar några grässtrån medan ogräset frodas, och när man kommer fram till den slås man av hur övergiven den känns. Den kanske också är kallare än gravarna runtomkring, och namnet på stenen går oftast inte att uttyda. Finns det en staty, så saknar den huvud eller är så täckt av svamp och mossa att hela den ser ut som en svamp. Om det finns en grav på kyrkogården som ser ut att bara vänta på klottrare och gravskändare, då är det den som är gastporten. Om den graven får en att vilja skynda långt därifrån, då är det den som är gastporten.
Det fanns en på Ingens kyrkogård.
Det finns en på varje kyrkogård.
(s.64, Kyrkogårdsboken)

Jag lovar att en gastport inte är något bra ställe men vill du veta mer så kom till närmsta bibliotek och låna boken!

2 kommentarer:

  1. Åh, försök att få tag i den som engelsk ljudbok med Neil Gaiman himself som inläsare! SÅ BRA! Han har en lagom sävlig och kuslig röst. Lite besviken är jag på huvudpersonens namn. På engelska heter han ju Nobody, men kallas för Bod. Lite coolare än Ingen. :)

    SvaraRadera
  2. Åh jag misstänkte att det som vanligt var översättningen som funkade halvbra! Det är så tråkigt när det blir så men vilken bra idé. Kul att han läser själv. Och snart kommer Odd och frostjättarna! Vilken lycka!
    / Tove

    SvaraRadera