Veckans julnöt!

Vem har skrivit boken?

Mr och Mrs Dursley i nummer fyra på Privet Drive var med rätta stolta över att kunna säga att de var helt normala. De var de sista man kunde tänka sig inblandade i något konstigt eller mystiskt, för de godtog verkligen inga sådana dumheter. Mr Dursley var chef för en firma som hette Grunnings och som tillverkade borrar. Han var en stor, fläskig karl med nästan ingen hals, men däremot hade han en verkligt stor mustasch. Mrs Dursley var smal och blond och hade nästan dubbelt så mycket hals som folk brukade, och den kom mycket väl till pass eftersom hon tillbringade så stor del av sin tid med att spana över trädgårdsstaketet och spionera på grannarna. Paret Dursley hade en liten son som hette Dudley och enligt deras åsikt fanns det ingen finare pojke någonstans.

Kan du svaret? Mejla: tove.hjort@alvdalen.se

Mitt extra liv - en serieroman av Johan Unenge

Johan Unenge har använt sig av det ganska så originella och ovanliga formatet serieroman i sin nya bok Mitt extra liv. Boken handlar om Mattias som får uppleva hur rasism funkar på nära håll. I den lilla staden han bor i rymmer några asylsökande från flyktingförläggningen utanför stan och det skapas snabbt en hätsk stämning mot flyktingarna. En mobb går varje kväll ut för att leta efter flyktingarna och ta fast dom. Bland mobben finns Mattias klasskompisar, föräldrarnas arbetskamrater och Mattias första riktiga kärlek. Samtidigt demonstrerar samma personer mot utvisningen av det lokala basketlagets stjärna Yosseff som ska göra byn berömd. Mattias har svårt att hantera det paradoxala i situationen och särskilt svårt blir det när en av flyktingarna knackar på dörren och ber om hjälp.

Jag tycker att den här serieroman-formen funkar ganska bra även om jag inte tycker själva teckningarna är särskilt kreativa. Men bild och text kompletterar varandra på ett bra sätt och bilderna är förklarande och förmedlar huvudpersonens känslor och agerande på ett effektfullt sätt. Själva storyn är lite rörig men det väldigt viktiga budskapet når i alla fall fram och det var kul att läsa Mitt extra liv om så mest för formens skull.

/ Tove

Svenhammeds journaler

Svenhammeds journaler av Zulmir Becevic var nominerad till Augustpriset i år och jag tycker lätt att boken skulle ha varit en värdig vinnare. Svenhammeds journaler är en väldigt rolig bok på ett smart och modernt sätt även om den handlar om tunga ämnen. Svenhammed har fått sitt namn efter dels sin pappa Muhammed och dels efter pappans favoritsekreterare på soss – Sven. Svenhammed som inte tycker att det var ett särskilt lyckat påhitt skriver journaler om sin tillvaro. Journalerna beskriver hur det är att vara ung och invandrare i Sverige idag och hur kulturellt förvirrande det kan vara. Svenhammed skriver:

”Jag är trött på att andra yttrar sig om mig och min värld, som journalister, sociologer och annat folk med akademisk utbildning. Såna som har ett papper på att dom är smarta. Det enda dom gör är att ”tycka” och ”anse” saker. Dom har ingen jävla aning om hur det verkligen är. Det är det journalerna är tillför. Som en slags dokumentation. Över vad har jag ännu inte bestämt.”

Svenhammed är född i Sverige, bor i Sverige och har svenska som modersmål men får ändå ofta frågan – Vart kommer du ifrån egentligen? Detta gör att han inte känner sig svensk samtidigt som han inte delar sina föräldrars bakgrund. I staden finns det som i så många städer i Sverige en rik stadsdel och en för mindre bemedlade och det är här som Svenhammed bor. Naturligtvis finns det en flicka med i historien, tyvärr bor hon i de rika kvarteren och verkar inte alls vara intresserad av Svenhammed.
Jag tycker Svenhammeds journaler påminner en hel del om Bert-böckerna. Dels för att boken är i dagboksform men också för att Bert och Svenhammed har ungefär lika mycket självbevarelsedrift: dom gör båda extremt pinsamma saker och har ingen känsla för vad som är passande. Ibland måste jag sluta läsa och skämmas lite för Svenhammeds skull. Andra stunder tycker jag synd om honom för varken han eller hans kompisar har det så lätt och Svenhammed kan inte alltid behärska sitt humör. Zulmir Becevic använder ett väldigt kreativt och smart språk med mycket slang som gör det roligt att läsa samtidigt som han pekar på många paradoxer och dumheter i samhällets attityd mot invandrare.

Tove

Vem ska jag ta?

Boken Vem ska jag ta ? av Bo R Holmberg handlar om tjejen Jenny Maria Magnusson och hennes tre beundrare Greger, Klas, och Ted som sedan länge velat bli ihop med Jenny. Alla pojkar går i hennes klass och är mycket kära i Jenny, men vem ska hon ta ? Hon frågar sin mamma om råd och kommer fram till att hon måste ta kontakt och lära känna de tre beundrarna.

En I Gänget

Josh är en riktig förlorare. Han försöker att passa in men misslyckas alltid. Men när några tjejer i ett band Vita Liljorna frågar om han vill trumma i deras band blir han överlycklig. Men är Josh tillräckligt bra för att spela med på bandets nästa spelning ? eller blir han dumpad i sista minuten?.

Spök Skeppet

Mick har alltid drömt om att få vara på sjöss,precis som hans pappa en gång var. När han får plats på skeppet Shamrock verkar hans dröm ha gått i uppfyllelse. Men Micks äventyr övergår snabbt till en mardröm när han får veta en ovanlig hemlighet. Ska Mick kunna överleva denna resa när sjöman efter sjöman blir sjuk?.

Semlan och Gordon Pappan med de stora skorna Av Moni Nilsson

Äntligen har Moni Nilsson hittad nya romanfigurer som är lika roliga, levande och underbara som Tsatsiki och hans mamma.

Semlan är en tjej som står med fötterna på jorden och hon är lika modig och öppen som Pippi Långstrump. Hennes bästa kompis heter Gordon och han är riktigt tokig. Hans galna upptåg och vilda fantasi kryddat med sitt totala oförstående att det skulle vara något konstigt med det han gör får mig att skratta så gott. Semlans pappa är rockartist och har vissa problem med sin självsyn. Det är en historia med vardagsproblem, där de vuxnas liv reflekteras i de här två friska kloka barnens funderingar. Jag hoppas det kommer fler böcker om Semlan och Gordon. Jag bara älskar dem /Lili

För er Twilight-nördar!

Om du är en riktigt flitig Twilight-läsare får du inte för allt i världen missa Bellas favoritbok: Svindlande höjder av Emily Brontë! Svindlande höjder är en tragisk kärlekshistoria och vissa fans drar paralleller mellan de båda böckernas manliga huvudpersoner. Perfekt helglitteratur! Finns inne på bibblan nu!

/Tove

Ondvinter

Eftersom det här är mitt första inlägg på den här bloggen tyckte jag att det skulle passa med en författare som faktiskt har sitt ursprung här i Älvdalen: Anders Björkelid. Han har tidigare gett ut bilderböcker och serier men även sysslat med rollspelsberättelser. Ondvinter är hans första bok av fyra i fantasyserien Berättelsen om Blodet och kom ut nu i år. Ondvinter handlar om tvillingarna Wulf och Sunia och utspelar sig i en tid då Sverige fortfarande var ett bondesamhälle. Wulf och Sunia lever ett lugnt och normalt liv tillsammans med sin far på en enslig gård och de anar inte att de egentligen tillhör ett annat folkslag: Blodet. Men en vinter blir svårare än de vintrar de tidigare upplevt - Ondvintern kommer och med den en kyla som angriper människornas hjärtan. Med Ondvintern förändras tvillingarnas liv. Deras far är inte den person de trott att han var och han har utan att de insett det tränat dem för att bekämpa ett hot som legat dolt under en lång tid men som nu har återvänt.

Jag som inte läser fantasy så ofta och tycker det kan vara lite distraherande med serier tycker att Ondvinter är riktigt spännande och det var svårt att sluta läsa. Jag tycker att det återspeglas att Björkelid är från trakten och är bekant med landskapet. Den stora oändliga och mystiska skogen är hela tiden närvarande liksom älven och fjället och tillhörande djurliv. Blodet har också ett eget uråldrigt språk - kanske har Björkelid låtit sig inspireras av älvdalskan?

Vad jag tycker känns lite originellt med den här boken är berättarperspektivet som har ett vi-perspektiv eftersom tvillingarna har ett speciellt band emellan sig och förstår varandra utan ord. När sedan detta band bryts skiftar också perspektivet till en jag-berättare, Sunia och läsaren får en djupare insikt i hennes känslor och tankar. Förutom att det här är en spännande bok tycker jag också att den tar upp viktiga teman. Till exempel skiljer Blodet hårt på kvinnor och mäns kunskapsområden och detta blir till en svaghet i kampen mot Ondvintern. Här finns också vissa paralleller till Tyskland under nazismen.

Ondvinter passar bra att kura ihop sig med i sin läsvrå nu när första snön yr utomhus! Gillar du Björkelids Ondvinter borde du också läsa Michelle Pavers serie om Vargbröder och Ursula Leguins böcker om Övärlden. De är alla gånger min absoluta fantasyfavoriter!!

/ Tove