Svenhammeds journaler av Zulmir Becevic var nominerad till Augustpriset i år och jag tycker lätt att boken skulle ha varit en värdig vinnare. Svenhammeds journaler är en väldigt rolig bok på ett smart och modernt sätt även om den handlar om tunga ämnen. Svenhammed har fått sitt namn efter dels sin pappa Muhammed och dels efter pappans favoritsekreterare på soss – Sven. Svenhammed som inte tycker att det var ett särskilt lyckat påhitt skriver journaler om sin tillvaro. Journalerna beskriver hur det är att vara ung och invandrare i Sverige idag och hur kulturellt förvirrande det kan vara. Svenhammed skriver:
”Jag är trött på att andra yttrar sig om mig och min värld, som journalister, sociologer och annat folk med akademisk utbildning. Såna som har ett papper på att dom är smarta. Det enda dom gör är att ”tycka” och ”anse” saker. Dom har ingen jävla aning om hur det verkligen är. Det är det journalerna är tillför. Som en slags dokumentation. Över vad har jag ännu inte bestämt.”
Svenhammed är född i Sverige, bor i Sverige och har svenska som modersmål men får ändå ofta frågan – Vart kommer du ifrån egentligen? Detta gör att han inte känner sig svensk samtidigt som han inte delar sina föräldrars bakgrund. I staden finns det som i så många städer i Sverige en rik stadsdel och en för mindre bemedlade och det är här som Svenhammed bor. Naturligtvis finns det en flicka med i historien, tyvärr bor hon i de rika kvarteren och verkar inte alls vara intresserad av Svenhammed.
Jag tycker Svenhammeds journaler påminner en hel del om Bert-böckerna. Dels för att boken är i dagboksform men också för att Bert och Svenhammed har ungefär lika mycket självbevarelsedrift: dom gör båda extremt pinsamma saker och har ingen känsla för vad som är passande. Ibland måste jag sluta läsa och skämmas lite för Svenhammeds skull. Andra stunder tycker jag synd om honom för varken han eller hans kompisar har det så lätt och Svenhammed kan inte alltid behärska sitt humör. Zulmir Becevic använder ett väldigt kreativt och smart språk med mycket slang som gör det roligt att läsa samtidigt som han pekar på många paradoxer och dumheter i samhällets attityd mot invandrare.
Tove
”Jag är trött på att andra yttrar sig om mig och min värld, som journalister, sociologer och annat folk med akademisk utbildning. Såna som har ett papper på att dom är smarta. Det enda dom gör är att ”tycka” och ”anse” saker. Dom har ingen jävla aning om hur det verkligen är. Det är det journalerna är tillför. Som en slags dokumentation. Över vad har jag ännu inte bestämt.”
Svenhammed är född i Sverige, bor i Sverige och har svenska som modersmål men får ändå ofta frågan – Vart kommer du ifrån egentligen? Detta gör att han inte känner sig svensk samtidigt som han inte delar sina föräldrars bakgrund. I staden finns det som i så många städer i Sverige en rik stadsdel och en för mindre bemedlade och det är här som Svenhammed bor. Naturligtvis finns det en flicka med i historien, tyvärr bor hon i de rika kvarteren och verkar inte alls vara intresserad av Svenhammed.
Jag tycker Svenhammeds journaler påminner en hel del om Bert-böckerna. Dels för att boken är i dagboksform men också för att Bert och Svenhammed har ungefär lika mycket självbevarelsedrift: dom gör båda extremt pinsamma saker och har ingen känsla för vad som är passande. Ibland måste jag sluta läsa och skämmas lite för Svenhammeds skull. Andra stunder tycker jag synd om honom för varken han eller hans kompisar har det så lätt och Svenhammed kan inte alltid behärska sitt humör. Zulmir Becevic använder ett väldigt kreativt och smart språk med mycket slang som gör det roligt att läsa samtidigt som han pekar på många paradoxer och dumheter i samhällets attityd mot invandrare.
Tove
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar