...eller nått i den stilen. Johanna Lindbäcks nya roman Tänk om det där är jag är verkligen en studie i att vara ung. Både när det är hemskt och när det är underbart. Huvudpersonen Agnes flyttar från Stockholm till Umeå under sommarlovet innan andra året i gymnasiet. I Stockholm var hon utanför i skolan, men på fritiden hade hon sina vapendragare. De där som finns i vått och torrt, där allt käns naturligt, enkelt och självklart.
När hon nu flyttar har hon en plan. Hon ska göra rätt den här gången, inte bli utanför, utan vara helt normal och trevlig. Få nya vänner. Och det går rätt bra för Agnes. Men det är ansträngande. Man känner själv i hela kroppen hur slutkörd hon är, av att hela tiden vara så självmedveten "Sa jag rätt nu?", "Tänk om hon tror..." och så vidare. Puh!
Jag kände igen mig jättemycket i Agnes bekymmer, men också i glädjeämnena. Och det är ju ett gott betyg. Lindbäcks språk är enkelt, vardagligt, men roligt. Man lever sig in. Jag lipade på minst ett ställe, vilket var lite genant eftersom jag satt på tåget. Ett ställe fick jag läsa om flera gånger, för att det var så fint.
/Klara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar