Bali Rai är en sån där författare som "alla" gillar och som "alla" borde ha läst, i alla fall enligt alla andra: prisbelönad, jättehäftig, helt fantastisk. Och jag har dragit mig och skjutit upp det, för hur kul är det att läsa något bara för att man borde?I alla fall. Sprickan. 107 sidor, breda marginaler, luft mellan raderna. En skrämmande, realistisk berättelse om småstadsrasism. Ruskigt bra. Och då menar jag alla betydelser av ruskigt.
Jaspal flyttar med sin familj till en småstad där han är den ende asiatiske tonåringen på flera mils omkrets. Han märker snabbt att det inte är alla som vill ha honom där. Men trots att hoten och trakasserierna blir allt värre vägrar hans pappa att flytta hem igen - det vore ju som att ge upp. Och han är säker på att om de andra i byn bara får lite tid att vänja sig vid dem, så kommer allt att bli bra.
Det blir det inte.
/Sanna
Jag har tagit hem böcker av Bali Rai flera gånger men aldrig kommit mig för att läsa dem - haft det där motståndet som du pratar om.
SvaraRaderaMen nu måste jag nog göra ett nytt försök på studs! Detta blir nog nästa bussläsarbok.