Jagad

Kevin Brooks

Det här är en otäck bok. Så snart jag börjat läsa upptäckte jag att den var otäck på ett sätt som jag inte hade tänkt mig. Visst jag förstod väl att den skulle vara spännande, spännande är bra men otäck, nej.

Den lät så himla bra i baksidestexten, att Robert ligger i ett operationsrum (han är där för att göra en gastroskopi – ni vet när man får en slang nedförd i magen med en liten kamera på) men att han genom bedövningsdimman hör läkarnas kommentarer:
”Vad i helvete är det där?”
”Pojkens insida”
”Herregud, det ser ju ut som plast!”

Ja och det är inte bara plast Robert har i magen utan små slangar i olika färger, glittrade partiklar, vätskor och allt möjligt annat. Han blir naturligtvis vettskrämd, när han gick till sjukhuset var han bara en vanlig pojke, men när han går därifrån är han inte det längre. Eller går och går, han springer från sjukhuset för när har vaknar upp där på britsen är han inte längre i samma operationssal som den han blev nedsövd i. Han är någonstans nere i källaren och konstiga män som inte hör hemma på ett sjukhus står och vaktar längst väggarna. Läkaren är i full gång med att sprätta upp Roberts mage. Men på något vis lyckas han alltså få sig själv att vakna ur narkosen och fly från männen och sjukhuset. Men han har varit fosterbarn i hela sitt liv och har ingen familj eller vänner att vända sig till, han bara flyr utan mål. Han är ensam, skadad och han vet inte vad han är. Han har faktiskt ingen aning om vad det är han har i magen, eller varför, men alla alternativ han kan komma på är lika skrämmande. Men sen träffar han Eddi och med henne kommer hoppet, hon kan nog fixa detta!
Trots att det är otäckt så kan man inte sluta läsa efter det för man vill ju veta – vad är Robert?

/Catrin

Var är Alaska?

av John Green

Miles har bestämt sig för att lämna sitt tråkiga liv bakom sig för att börja på internatskolan Culver Creek, som ligger i en helt annan delstat. Han går för att söka ett Stort Kanske, men istället hittar han Chip, som kallas för Översten, Takumi, som rappar som en gud, och Alaska, den sexigaste, smartaste och roligaste tjej han någonsin sett.

Alaska är fantastisk, men inte alltid den lättaste att ha att göra med. Andra röker för att de tycker om det, Alaska röker för att dö. Hon är självdestruktiv och oberäknelig, flirtig i en sekund, kylig i nästa. Dessutom har hon en pojkvän som hon älskar, men det hindrar inte Miles från att gå och bli hopplöst förälskad i henne.

Jag kanske borde börja blogga om alla romaner som tråkar ut mig, för det låter som om alla böcker jag läser är Den! Bästa! Någonsin!! Men - gissa vad?

Jag gillar den här boken. Jag gillar omslaget, jag gillar titeln, jag gillar baksidestexten, jag gillar hur boken är indelad i "före" och "efter" och hur "före" är en nedräkning mot det där hemska som man vet kommer att hända. Översättningen är strålande, personerna är äkta och det finns hur mycket som helst att känna igen sig i.

Var är Alaska? är John Greens debutroman. Den väckte uppmärksamhet när den gavs ut i USA och anklagades för att vara äcklig och pornografisk, vilket egentligen bara innebär att tonåringarna i boken gör sådant som tonåringar alltid gjort: dricker alkohol, röker och har sex.

Filmrättigheterna har köpts av Paramount Pictures, och filmen - som inte börjat spelas in än - kommer förmodligen att få titeln Famous Last Words. I dagsläget skriver John Green på en ny roman tillsammans med David Levithan (ni vet, han som skrev Ibland bara måste man). Om det arbetet, och mycket mer, kan man läsa i John Greens egen blogg, som han uppdaterar betydligt oftare än vi uppdaterar den här.

/Sanna

Den onda kraften

av Ulf Nilsson

Det ser ut som en rysare. Omslaget och titeln får mig att tänka på demoner och djävulspakter, övernaturliga krafter och uråldrig ondska, men efter ungefär halva boken förstår jag att jag missuppfattat något. Det är inte en sån bok.

Dialogen är suverän. Jag sugs in i handlingen direkt. Det är fjortonåriga Martin som berättar om sitt möte med Annika på soc, som tänker tvinga in honom i ett äventyrsprojekt för ungdomar med sociala problem.

Martins problem är hans mamma. Hon super. Det vet nästan ingen, för han torkar upp hennes spyor, tar hand om henne, tröstar henne, pantar hennes flaskor och täcker för henne så att ingen ska förstå hur det egentligen är där hemma. Speciellt inte soc, för då skulle de lägga sig i ännu mer än de redan gör.

Äventyrsprojektet består av ett gäng undomar, indelade i grupper om två. Allting är väldigt hemligt. Det finns numrerade kuvert att öppna, ett om dagen, med instruktioner om vart de ska gå. Och ett kuvert med frågor som varje grupp ska besvara.

Finns det ett öde? Är allt förutbestämt? Finns det en ond kraft?

Men Martin har inte lust att leka pedagogiska äventyrslekar på soc och kriminalvårdens villkor. Han tänker ta reda på vad det egentligen handlar om, vem som förföljer dem och varför de slussas runt från bårhuset till häktet till ett övergivet gammalt kråkslott till ett äldreboende i förorten...

Det är en smart, spännande bok, oväntat rolig. Inte helt övertygad? Provläs början hos Adlibris och se själv.

/Sanna

The Same Stuff as Stars

Katherine Paterson

Finns stjärnmannen på riktigt? Angel är inte riktigt säkert, hon tror det men ibland blir hon osäker. Hon har ju trots allt bara träffat honom på natten. Men varför är han inte där när hon behöver honom som bäst?

Angel är bara elva år men hon lever som om hon var mycket äldre. Hon har helt och hållet ansvaret för sin lillebror Bernie, hennes mamma litar på att Angel fixar alla kriser. När det blir dags för flytt igen reagerar inte Angel så mycket först, hon är fullt upptagen med att komma på hur hon ska få plats med så mycket som möjligt av sitt liv i en liten resväska. Men det visar sig att den här flytten är annorlunda. Syskonen blir övergivna och lämnade i ett hus mitt ute i ingenstans där det bara bor en gammal tant. Sen uppstår det en kris som inte ens Angel kan klara av, inte ensam.

Men Angel har lärt känna tre personer sen hon flyttade. Den första är den gamla tanten i huset som visar sig vara hennes egen farmor, den andra är en vanställd gammal tant som arbetar på byns bibliotek och den tredje är den mystiska stjärnmannen som kanske inte ens finns. Någon av dessa tre måste hjälpa Angel, frågan är vem hon kan lita på.

Stjärnkikaren eller The Same Stuff as Stars som den heter på engelska läste jag för att författaren har fått Astrid Lindgrens pris 2006 för sina böcker. Stjärnkikaren är bra också, inte så bra så att jag kommer minnas den resten av mitt liv men ganska lagom. Den passar att läsa en regnig sommarkväll när man inte har något annat för sig.

/Catrin, som tycker att sommaren borde vara soligare

Kiki Strike: Skuggornas stad

av Kirsten Miller

Det finns en hemlig stad under New York där råttorna myllrar, en vidsträckt labyrint av gångar, luckor, dörrar och rum som varit igenbommade i årtionden. När Ananka upptäcker en ingång till den underjordiska staden inser hon snart att ingenting kommer att bli som förut.

Tillsammans med den farliga och självsäkra Kiki Strike grundar hon Irregulars, ett gäng tjejer där var och en har en unik specialbegåvning. Gruppen består av Luz Lopez, maskiningengör, DeeDee Morlock, framstående kemist som kan framställa de dödligaste gifter och de kraftigaste sprängämnen, Betty Bent, oöverträffad i förklädningskonst och sist men inte minst Oona Wong, förfalskare och hacker som brytit mot lagen sedan hon var fem år gammal.

Till en början tror tjejerna att de bara ska utforska Skuggornas stad, men det visar sig att Kiki Strike har andra planer. Vem är hon egentligen? Varför är FBI ute efter henne? När en i gänget nästan dödas av en sprängladdning ställs allting på sin spets, och Irregulars måste fråga sig själva - kan de verkligen lita på Kicki Strike?

Det här är en riktig sträckläsningsbok om en grupp starka tjejer som struntar i regler och lagar. Kapitlen varvas med instruktioner från Kiki Strike. Du får bland annat veta hur du utnyttjar att du är tjej, hur du skuggar någon utan att bli upptäckt, hur du blir en mästare i konsten att förklä dig, hur du tar hand om en skadad kompis, hur du ljuger, hur du lurar en kidnappare och hur du försvarar dig.

För oss som gillar äventyr, action, och coola tjejer som vet vad de gör är den här boken ett fynd!


/SB

Ibland bara måste man

av David Levithan

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Det gör Paul. När han ser Noah är det som om hela världen stannar upp. Till hans stora lycka verkar känslorna vara besvarade. ”Det här är ödet, eller hur?” säger Noah andra gången de träffas, och Paul ramlar nästan av stolen. Han har haft pojkvänner förut men det har aldrig känts så här. Allt är perfekt från första ögonblicket – ända tills Paul råkar kyssa sitt ex i skolans städskrubb. Plötsligt vill Noah inte se honom mer, och det spelar ingen roll hur mycket Paul försöker förklara att den där kyssen var ett misstag som inte betydde något alls.

Det är i såna lägen man behöver sina kompisar mer än någonsin. Men Pauls ena bästis har kärat ned sig i en idiot och blivit som förbytt. Det går inte längre att prata med henne, för allt hon bryr sig om är sitt pucko till pojkvän. Och hans andra bästis har nog med sitt, inlåst i huset av sina hyperreligiösa, smått hysteriska och homofobiska föräldrar som försöker rädda hans själ från helvetets eldar.

För att göra saker ännu värre har de andra i skolan börjat satsa pengar på Pauls kärleksliv, och oddsen lutar mot att han kommer att få vara ensam och olycklig för all framtid…

Ibland bara måste man är en varm bok med stora mängder humor. Ett måste för alla er som gillar kärleksböcker! Alla som någonsin varit förälskade kan lätt känna igen sig, och boken är perfekt för de där dagarna när man vill krypa upp i soffan med lite härlig romantik och bara njuta.

/Sanna

Livet på en kylskåpsdörr

av Alice Kuipers


Claire är femton och hennes tid tas upp av skola, kompisar och killar. Hennes mamma är ensamstående och tillbringar alldeles för mycket tid på sjukhuset där hon jobbar, så mycket att Claire nästan aldrig ser henne. Istället kommunicerar de genom post-it lappar på kylskåpsdörren.

Sen händer det som inte får hända: Claires mamma får bröstcancer. Hon blir snabbt sämre, och lapparna på kylskåpsdörren blir längre och personligare när tiden de har kvar tillsammans börjar rinna iväg.

Livet på en kylskåpsdörr är en annorlunda, gripande och väldigt sorglig roman. Den är kort och det är bra, för när man väl börjat läsa kan man inte lägga den ifrån sig förrän den är slut.

/Sanna