Livet är som ett enda stort skavsår för Plum och hon har ingen aning om hur hon ska bli vän med tillvaron. Hennes självkänsla är noll och hon kämpar för att hitta ett egenvärde och bli accepterad av sina vänner och familj. Plum tycker själv att hon är fet och ful och försöker leva sina vänners liv för att bli lite mer attraktiv och normal. Det går ju såklart inte.
De flesta personerna i Fjäril är faktiskt osympatiska: vännerna är väldigt grymma (men bättre än att vara ensam), familjen gör allt för henne utom att ta henne på allvar och Plum själv är inte heller värst trevlig. Hon utnyttjar och blir utnyttjad i sin tur. Men Plum tror att det kanske kan bli bättre av att umgås med grannen Maureen som är allt som Plum inte är: snygg och självsäker men framförallt tillhör hon vuxenvärlden som verkar så enkel jämfört med Plums egen hårda värld.
Det här är en riktigt nattsvart bok. Inga lyckliga slut här inte! Jag antar att bokens titel syftar på hur man som människa måste hitta sina vingar, ungefär som en larv utvecklas till fjäril. Det låter enkelt men det är det verkligen inte för någon i Fjäril. Det är mycket tonårsångest, även från de vuxnas sida och det verkar som om det är omöjligt för någon att någonsin bli lycklig. Dystert blir det men också intressant. För att inte tala om det vackra språket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar