Dagens bok heter Stridsormarna och right det handlar om fantasy. Den japanska trenden verkar vara här för att stanna och japansk fantasy kommer vi säkert att få se mer av då detta är Nahoko Uehashis första bok i serien om besttjusaren Erin.
Erin växer upp med sin mamma som tränar stridsormar. Ormarna är farliga odjur och ska vara landets krigsvapen när ledaren erövrar nya riken. När Erin är tio år gammal dör de stridsormar som Erins mamma har hand om och eftersom de var de allra farligaste och mest värdefulla djuren så blir straffet hårt: avrättning. För att hjälpa Erin att fly från byn gör hennes mamma något förbjudet och som ingen tidigare har varit med om, hon får de farliga och otämjbara djuren att lyda henne och rädda Erin. Men det är riskabelt att utföra en handling som får så onda djur att lyda, det är ett hemskt brott och förknippat med katastrof och frågan är om hon egentligen räddar Erin eller bara gör det värre.
Det här är ganska enkel och avskalad fantasy utan att boken för den delen förlorar sin mystik. Det är ganska skönt när det inte är så mycket magi hit och dit och samhället verkar i stora drag vara likt vårt, om än i historisk tid. Mycket fokus ligger på naturen och magin är ersatt av gamla kunskaper om örter och växter. Det finns också dispyter mellan det folkslag som Erin tillhör och det folk som hon lever med så det blir en viss etnicitetsdiskussion vilket är bra. I Erins omvärld pågår det komplicerade maktkamper som Erin dras in i vare sig hon vill eller ej.
Men det märks ändå att det här är tänkt att bli en serie och att det här faktiskt mest är introt. Det finns en sidohandling som det inte blir alldeles uppenbart varför den finns med. Jag antar att svaret kommer i nästa bok. Jag hade också önskat mig en lite bättre cliffhanger på slutet så att jag kände mig manad att vänta på nästa bok. Det är nackdelen med fantasy tycker jag. Alltså inte genren i sig utan att den satsar så mycket på långa serier. Om Besttjusaren 2 redan hade kommit ut hade jag lätt läst den nu på stört men när nästa del kommer så har jag säkert tappat intresset. Men för er som har tålamod så är den här serien ett hett tips!
Erin växer upp med sin mamma som tränar stridsormar. Ormarna är farliga odjur och ska vara landets krigsvapen när ledaren erövrar nya riken. När Erin är tio år gammal dör de stridsormar som Erins mamma har hand om och eftersom de var de allra farligaste och mest värdefulla djuren så blir straffet hårt: avrättning. För att hjälpa Erin att fly från byn gör hennes mamma något förbjudet och som ingen tidigare har varit med om, hon får de farliga och otämjbara djuren att lyda henne och rädda Erin. Men det är riskabelt att utföra en handling som får så onda djur att lyda, det är ett hemskt brott och förknippat med katastrof och frågan är om hon egentligen räddar Erin eller bara gör det värre.
Det här är ganska enkel och avskalad fantasy utan att boken för den delen förlorar sin mystik. Det är ganska skönt när det inte är så mycket magi hit och dit och samhället verkar i stora drag vara likt vårt, om än i historisk tid. Mycket fokus ligger på naturen och magin är ersatt av gamla kunskaper om örter och växter. Det finns också dispyter mellan det folkslag som Erin tillhör och det folk som hon lever med så det blir en viss etnicitetsdiskussion vilket är bra. I Erins omvärld pågår det komplicerade maktkamper som Erin dras in i vare sig hon vill eller ej.
Men det märks ändå att det här är tänkt att bli en serie och att det här faktiskt mest är introt. Det finns en sidohandling som det inte blir alldeles uppenbart varför den finns med. Jag antar att svaret kommer i nästa bok. Jag hade också önskat mig en lite bättre cliffhanger på slutet så att jag kände mig manad att vänta på nästa bok. Det är nackdelen med fantasy tycker jag. Alltså inte genren i sig utan att den satsar så mycket på långa serier. Om Besttjusaren 2 redan hade kommit ut hade jag lätt läst den nu på stört men när nästa del kommer så har jag säkert tappat intresset. Men för er som har tålamod så är den här serien ett hett tips!
Min bästa fantasy är nog ändå fantasyförfattaren Ursula Le Guins böcker om Övärlden. Jag gillar att det är så mycket saga och mystik i hennes böcker. Det är bara så bra! Den första heter Trollkarlen från Övärlden.
Besttjusaren är bara två delar. Den andra boken som är cirka 100 sidor längre än den första avslutar berättelsen. Det finns visserligen en fortsättning men den är inte direkt kopplad till dom två första böckerna.
SvaraRaderaAha är det så det är! Jag tyckte allt att det var fyra böcker i serien men då är dom sista två mer fristående?
SvaraRaderaPrecis, dom två böckerna som kom ut i Japan förra året är fristående.
SvaraRaderaOm du är intresserad av annat som Nahoko Uehashi skrivit så finns det en annan bokserie av henne som utgiven på Engelska som heter Guardian of the spirit.
Nahoko Uehashi blev förresten nominerad till Alma priset 2009. Nu vann hon ju inte men det visar hur populär hon är i Japan.